behöver man ju knappast bekymra sig om väder och vind utan sitter där som en riktig herrekarl och färdas på några timmar sträckor, som förr krävde dagar och dygn. Det har blivit nästan en barnlek att lägga strömmingsskötar, sedan man kan spänna i väg med motorbåt ut till havs fram på eftermiddagen och vara hemma igen morgonen därpå, tids nog för att hinna »reda av» och få fångsten med ångbåten in till staden. Och icke behöver man numera ha något bekymmer för att kobetet ej skall räcka till, då det, om så skulle behövas, går i en handvändning att frakta kreaturen långt bort till utkobbarna och man far till mjölkningen i motorbåt i stället för att som förr sitta och träla och ro. Bittida och sent ljuder motorsmattret över fjärdar och sund, uppkallande eko från berghällarna och överröstande själva stormens brus. Endast under förnatten, då fiskaren ligger och sover i sin båt, i väntan på att strömmingsstimmen skola gå på de utlagda skötarna, upphör oväsendet för några timmar. Sälarna ha nästan helt och hållet övergivit skärgårdarna. -- De kunna ju aldrig gå upp på ett grund för att vila och sola sig, utan att genast bliva störda av det beständiga surret och knattrandet. Ejdrar, svärtor och skrakar fly till havs, så snart de fått sina ungar i sjön. Ja, det finns folk som påstår, att själva fisken försvinner från vikar och grundbankar, skrämd av motorbåtarna, som skola in och röra upp vattnet över allt. -- Hur olika mot förr i världen, då skärkarlarna togo långa omvägar för att icke onödigtvis skrämma den lekande fisken i vikarna och rodde med lindade åror och årtullar för att icke störa ejdern och de andra sjöfåglarna i deras häckning. Nu fara rovlystna äggplundrare under vårtiden från skärgård till skärgård, från kobbe till kobbe. Varför skulle man icke plocka ägg, då fågelskären ligga fulla av sådana och man kan komma ut och hem igen på några timmar. Var helst det kommer en fågelhona med icke flygfärdiga ungar simmande mellan holmarna, ha de genast efter sig en motorbåt med en eller flera bössbeväpnade karlar ombord. Och så smälla skotten, tills det icke finns en enda fågel kvar av kullen. -- Mot