Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MOT HÖSTEN.
VI börja få känning av hösten, min följeslagarinna
och jag, där vi kajka omkring mellan holmarna
i Jan-Erik Östermans gamla roddsump, som sin
ålderdomsskröplighet och alla olycksprofetior till
trots ännu håller ihop. – Höst i naturen, och kanske
en aning av höst även inom oss!
Vårt mod är ej så frejdigt, och åran vilar ej så
lätt i handen som under svunna lyckodagar, då vi i
ungdomligt överdåd med den gamla »skorven» satte kurs
långt ut emot blånande kobbar, utan en segeltrasa
ombord och utan att ägna en tanke åt väder och vind
eller möjligheten att åter taga sig hem endast med
hjälp av de murkna »granseglen». På den tiden, då vi
gingo i land på varje nyupptäckt holme med känslor
liknande dem, de gamla världsomseglarna måste hava
erfarit, när de satte foten på nytt land ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
