Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett annat ålderssymtom –: Vi ha liksom
gammelfåglarna börjat bliva allt mera kritiska mot
människorna och allt vad de förehava ... Eller
vad sägs om det att vi gå och ondgöra oss över en
sådan sak som att man äntligen lyckats få landsväg på
ön. – Ännu för tre år sedan gjorde hemlandet skäl för
benämningen den väglösa ön. Man såg icke andra märken
av människornas samfärdsel där än några knaggliga
hjulspår mellan byarna och de under århundraden
av trampande fötter uppnötta stigarna över bergen,
som renskrapade från lav, lyste genom skymningen som
gråvita slingrande band. – Nu har man, som sagt, fått
landsväg, en bred och rak, grusad och makadamiserad
landsväg från ena ändan av ön till den andra.
Plumpt och hänsynslöst bryter den fram genom bergen,
söndertrasande de vackra, rundslipade hällarna.
Den storvulna Skutskärsbranten, norr om kapellet,
där sjön fordom gått upp och i vars gigantiska,
portliknande stup man lär ha funnit märken efter
järnkrampor för förtöjning av fartyg, har alldeles
i onödan raserats av dynamiten för att
lämna material till vägen. På samma sätt
har det gått med de härliga utsiktsklintarna
vid Gumvik, där nu utmed stranden löper
ett regelrätt stängsel av huggna granitstolpar och
järnrör, givande illusion av strandpromenad
vid ett mondent villasamhälle.
Men av själva vägen, som kostat så mycket penningar
och arbete, ser man ej mycket. Den har redan vuxit
igen med nässlor och målla och andra sophögsväxter. Ty
ingen behöver den eller begagnar sig av den. Folket
på ön har sedan urminnes tider föredragit att färdas
i båt framför att gå eller åka. – – –
Ja, vi ha blivit gamla i gåle här ute, så gamla,
att vi på skämt bruka säga till varandra, att, då
vi en gång slutat jordevandringen, gnisslandet av
våra årtullar måhända under stilla månskensnätter
kommer att genljuda mellan stränderna och trampet
av våra fötter om vårkvällarna gå igen, där vi över
ekande hällar vandra den kända stigen till och ifrån
insjön och morkullssträcket vid Vattäng. – – –
Men det var om hösten i naturen jag skulle tala ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
