På sista tiden har jag vid upprepade tillfällen sett en liten gärdsmyg sätta sin lustiga stjärtstump i vädret, där han hoppat omkring bland grenarna i örnboet. Det skulle icke alls förvåna mig, om han hade funderingar på att till ett annat år söka sig en tryggad plats för sitt lilla runda kvistnäste där uppe i sjökonungens borg. Trots tålig väntan vid örnarnas vanliga fångstställen har jag endast ett par gånger lyckats få se ungörnarna taga byte. Den ena gången var det hanen som efter några misslyckade nedslag ljustrade en gädda i ett av de smala, steniga sunden mellan småkobbarna öster ut. Vid ett annat tillfälle stod jag på långt håll och såg huru båda ungörnarna svävade fram och tillbaka över den stora, uttorkade vassmaran söder på Storö. De höllo sig så nära marken, att de nästan vidrörde de glesstående vasstråna med vingarna, och rätt som det var slog den ena av dem ned och grep något litet och mörkt, som knappast kunde vara annat än en vattensork. -- Massor av sådana bruka hålla till i maran, och man kan förstå, att de små svartglänsande gnagarna, där de kila fram mellan sina hål, skola utgöra ett rent av idealiskt övningsmaterial för en ung rovfågel, som håller på att träna. Svärtruggarna, som detta år uppträda i ovanligt talrika och stora kullar, äro däremot tydligen alltför snabba och skickliga dykare, för att ungörnarna skulle hava någon utsikt att lyckas fånga dem. Eljes skulle väl icke Gammel-Antes telningar dag efter dag sitta overksamma och se på hur svärtungarna med sina mödrar simma omkring och dyka i lä av holmarna. Nej, ungörnarna tyckas ännu hava långt kvar, innan de blivit fullärda, och äro fortfarande i hög grad beroende av föräldrarna. Dessa hava emellertid blivit allt mera vittfarna och visa sig sällan annat än när de komma för att dela med sig av sitt byte åt ungarna. Då höras deras gälla skrin än ifrån de branta klintarna av det närmast österut belägna vackra Lövskäret, från Vånskäret eller från det med fantastiskt formade tallar bevuxna Fandersskäret, ett stycke längre ut mot fjärden ... Och ungörnarna äro icke sena att lystra till skaffningssignalen.