- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
199

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var min avsikt att stanna på holmen till följande dag, och fram emot kvällen slog jag mig ned i närheten av örnboet för att se om ungörnarna skulle komma och tillbringa natten där. Där jag satt gömd i ett gransnår, svårt pinad av mygg och knott, fick jag i solnedgången mycket riktigt se en av ungörnarna komma seglande över trädtopparna, beskrivande en lov kring boet. »Pu-i-i!» skrek han. Det var samma svaga, väsande vissling, som han låtit höra redan som liten dununge. -- Sannerligen gjorde det icke ett bra underligt intryck att höra en så väldig fågel frambringa ett slikt ömkligt och hjälplöst läte! Han satte sig emellertid icke i boet, och då jag väntat ytterligare halvannan timme, trodde jag mig av gammelörnarnas lockrop kunna sluta till att hela familjen satt sig till vila någonstädes i de gamla knotiga tallarna uppe på klinten. Sedan dess har jag gjort flera försök att få hålla örnarna sällskap på deras nattställe, men alltid förgäves. Då jag gömt mig vid boet, har jag hört dem uppe på berget eller vid tjärnarna, och tvärt om. Jag må hava gått till väga med aldrig så stor försiktighet och gömt mig aldrig så väl; alltid tyckas de hava hållit reda på var jag befunnit mig och sorgfälligt undvikit just den platsen. På högsta klinten, ungefär mitt på holmen, reser sig över vindstukade tallar och risiga granar ett av dessa besynnerliga sjömärken, med vilka flottan låtit utmärka sina hemliga farleder. Det är en upp- och nedvänd triangel av tjärade träribbor, fästad vid en grov järnskena på stensockel. Där uppe på den svarta triangeln har jag ibland, då jag närmat mig holmen, sett en av ungörnarna sitta på utkik -- en gång t. o. m. i fredligt sällskap med ett par sillmåsar. Och har sjömärket för tillfället varit tomt, har jag endast behövt gå upp på klinten, för att båda eller en av ungörnarna skall ha kommit svävande och på avstånd betraktat den besökande. -- Ty långt borta äro de sällan. Dock tyckas de numera helt och hållet hava övergivit boet. Torvlagret i den stora grenkorgen har, gödslat av träck och avfall och vattnat av det ymniga regnet, börjat grönska, så att boet nu mot slutet av augusti står fullt av frodigt ogräs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free