Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nattskärran, som längesedan upphört att trampa sin
surrande spinnrock borta i tallskogen, kommer i
skymningen på ljudlösa vingar till strandängen och
anställer jakt på de stackars birfilarna.
Lingonplockningen ute på holmarna är i full gång,
och fiskaren väntar endast på nedan och höstmörker
för att sätta ut sina ålryssjor.
Innan man vet ordet av, ha vi september här, september med sin
genomskinliga luft, sina praktfulla solnedgångar, sina mogna
hasselnötter – och sin stämning av lugn förbidan och
resignation. – – – – – –
Jag har fått en länge närd önskan uppfylld, den nämligen
att få vara med om en jakt på hemholmarna. – Dessa
härliga, skogsklädda holmar, där jag tilbragt
så många vår- och sommardagar med att studera fåglar
och blommor, och där hararna kommit skuttande rakt
i famnen på mig och tjädrar och orrar brakat upp
runt omkring mig, utan att jag någonsin fått pröva
jaktlyckan på dem.
Men nu går jakten på Ängsö, och jag är med ... Stövarekopplets
klingande skall ljuder mellan bergen. En unghare är på benen.
Drevet kommer mig allt närmare, där jag står på pass vid en öppen
berghäll mellan ett par små kärrdrogar. – – – Där kommer
jösse kilande ... Men vilken underlig figur han
gör! Han guppar icke fram med de långa hörlurarna i
vädret, såsom hyggliga och anständiga harar bruka,
utan sätter i väg i blixtsnabba, avbrutna språngsatser
med kroppen tätt efter marken och öronen smetade
efter ryggen.
Så där beter sig en hare, endast då han sett någon
rovfågel i närheten. Och jag håller inne med skotten i
förhoppning att i stället få använda dem på duvhöken,
som säkert icke är långt borta ... Men då ingen
hök uppenbarar sig och jösse i nästa ögonblick skall
vara utom skotthåll, låter jag skottet gå, och haren
rullar om på berget.
När jag så kastar en blick bakom mig, får jag se ett
par örnar sväva högt över skogen åt Garviksmossen
till. Det är ungörnarna från Långkärret, och det
måste vara de som satt skräck i haren. – Icke
som skulle de ha haft några funderingar på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
