Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avstånd. Knappast ha de slagit ned på läckerbitarna,
och börjat undersöka dem, förrän det brakar löst från
någon väl dold skjutkoja i närheten.
Och så dessa förskräckliga saxar, som gillrats över
allt, där man minst anar det. En gammal torraka,
en avtoppad gran eller en hög, fristående påle kan
se så inbjudande ut för en rovfågel, som önskar sig
en viloplats, från vilken han kan överblicka trakten
... Men slår han sig ned där, vips spritter en
fjäder upp och han känner sig gripen om benen eller
kroppen av en gruvlig järnkäft, som klämmer till värre
än de starkaste klor och som icke släpper sitt tag,
han må rycka och slita och slå med vingarna hur mycket
som helst.
I bästa fall kommer han kanske ifrån äventyret med
förlusten av ena foten, men vanligen hänger eller
sitter han där i det pinande fängslet, till dess
svälten efter dagar och veckor sugit den sista
livsgnistan ur den marterade kroppen, eller tills
människan behagar infinna sig och med något tillhygge
göra slut på hans lidanden.
Ibland kunna själva träden bliva farliga fällor,
särskilt för örnarna. Trötta efter den långa
luftvandringen eller mätta och tunga efter att ha
slukat ett större byte, slå de sig om aftonen ned
i någon knotig tall i kanten av ljungheden eller i
en gammal risig pil ute på fältet. Och nu är det så
underligt att de nästan alltid känna sig dragna till
sådana träd, i vilka andra generationer av örnar under
gångna höstar sökt vila. Detta ha människorna lagt
märke till och hålla noggrann utkik på »örnträden»
för att i skydd av mörkret smyga sig dit och skjuta
ned örnarna från nattkvisten.
Ja, den skånska slätten är, såsom en författare
en gång sagt, att likna vid en enda stor
rovfågelfälla. Dit lockas om hösten hundraden och
åter hundraden av luftens stoltaste och ädlaste
resenärer. Men endast få komma med livet därifrån.
Förr skötos i Skåne varje höst flera hundra
örnar. Numera har siffran gått ned till ett
femtiotal. Icke som skulle örnskyttet bedrivas mindre
energiskt nu än förr. – Nej, det är helt enkelt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
