- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
206

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Följande en uråldrig flyttningsväg, lämna de omsider kusten och styra kosan inåt land, ut över den jämna, bördiga slätten längst i söder, där svenskt land slutar. Kanske är det en ren synvilla som drager dem dit, ty den skånska slätten med sina ändlösa åkrar och fält har ju en viss likhet med ett böljande hav, ur vilket bokskogsåsarna, ljungbackarna, barrträdsplanteringarna och pilvallarna höja sig som holmar, kobbar och grund. Förresten finna de där före sig en hel mängd bevingade resenärer. De flesta av nordens flyttande fågelfolk skola samma karavanväg fram på sin flyttning mot söder. Gäss kackla, änder snattra, spovar och snäppor vissla. Där komma även en mängd av luftens jägare och fribytare, kungsörnar från höga norden, falkar, hökar och vråkar i hundradetal. Alla stanna de veckor igenom ute på slätten och alla finna de bordet dukat för sig. Icke nog med de förbiflyttande simfåglarna, vadarna och småfåglarna. Där finnas även stora feta harar, som trycka över allt mitt ute på släta fältet, och massor av feta fasaner, som hållas i inhägnader och med sina lysande färger tyckas enkom skapade att uppätas av rovfåglar. Men finns det gott om mat, så finns det också många försåt och farligheter. Där sitter en berguv på en påle och glor argt omkring sig med sina stora, gulröda ögon, medan han knäpper med näbben, burrar upp fjädrarna och reser vingarna som en sköld över ryggen. Inga andra rovfåglar, som vid fullt dagsljus få se denna mörksens potentat med fjäderhornen och eldögonen, kunna låta bli att flyga dit för att göra ett mer eller mindre allvarligt utfall mot honom eller åtminstone slunga ett smädligt tillrop i synen på honom. Men då de närma sig, mötas de av blixt och dunder och död från ett av människornas lömska bakhåll. -- Ty uven, som antingen var en tam sådan, fängslad vid pålen med ett järnkoppel, eller också bara en uppstoppad bulvan, hade enkom blivit placerad där för att locka de sträckande rovfåglarna i fördärvet. På samma sätt är det med de utlagda feta, doftande kadavren, som särskilt örnarna med sin skarpblick upptäcka på milslånga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free