Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tömt ut litet småfisk och annat rask; och där
på hällen har uttern lämnat kvar sitt endast
halvförtärda byte. – Mycket blir det sällan, men alltid
så pass att man kan stilla den värsta hungern och
nödtorftigt draga sig fram, tills det blir tid att
giva sig i väg ut till drivisen och leva parasitliv
bland sälarna eller sitta och lura på de sammanpackade
sjöfågelskarorna i vakar och brunnar. –
Farväl då, gammelörnar, för denna gång, och lycka
till! – Måntro jag skall få återse er ett annat år
på edra gamla boplatser? ... Alldeles säkert är
det icke. Ägaren till Långkärret på Ängsö, som är
»föregångsman» på jordbrukets område, har Gud nå’s
fått odlingslån för att dika ut den lilla myren och
har redan låtit gräva en djup och bred avloppsgrav ned
till Österviken. På Siköarna skall det visst bli stor
avverkning till vintern, och på ytterligare ett par
av småholmarna lära sommarstugor komma att byggas.
Men – ni ha ju redan fått finna er i så mycket i den
vägen, så jag tror mig ändå kunna hoppas det bästa.
Allt beror till sist på huru länge det skall förunnas
er, gammelörnar, att famna rymden och stiga mot solen
på väldiga vingar. Ty odödliga äro ni ändock ej! Det
är icke med er som med fågeln Fenix, som väl kunde
förgöras men alltid uppstod igen till nytt liv och ny
härlighet. – Fastän man nästan skulle kunna tro det,
då man bevittnat, huru en av er, hanar, blivit dödad,
men icke desto mindre om ett eller annat år, måhända
i något föryngrad gestalt, ånyo visat sig vid makans
sida.
Men om ni, gamla stammödrar, skulle gå till de sällare
jaktmarkerna – och någon gång måste ju också er timma
slå – eller om ni båda, hane och hona, samtidigt
skulle duka under. – Ja, då är det sannolikt slut
på Gammel-Antes saga här ute i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
