skall finna en vrå bland skären, där han ostörd kan få njuta sitt fria, vilda väsen. -- -- -- Det är den gamla örnhonan från Ängsö. Jag har sett henne alltför ofta för att icke genast känna igen henne. Och då hon, överraskad av vårt plötsliga uppträdande på scenen, breder ut de väldiga vingarna och, belyst av solnedgången, seglar bort helt nära förbi båten, ser jag till yttermera visso de ovanligt ljusa, nästan vita nackfjädrarna, som så många gånger förr tilldragit sig min uppmärksamhet. - »I-i-a, i-i-a!» ljuder hennes gälla lockrop ... Och »i-i-a, i-i-a!» svarar det utifrån fjärden. Där står örnhanens mörka silhuett mot den brandröda himlen ... De trogna makarna mötas, följas åt och försvinna, icke som förr, under sommaren, åt hemholmarna till, utan öster ut, där Gudungskärs och Ädskärs strandkonturer upplösa sig i kvällstöcknet. -- De äro ensamma nu, gammelörnarna. Hela deras sommar har varit fylld av ängslan och oro och ömma omsorger för ungarna. Och så en vacker dag om hösten lämna ungörnarna plötsligt hemholmarna och hemfjärdarna för att draga fjärran bort -- ingen vet varthän. Ja, kanske är det så, att gammelörnarna påskynda deras resa och med pock driva dem bort från hemtrakten. Ty nu stunda hårda tider. Nu duger det ej att som om sommaren sitta och sola sig i en trädtopp på hemholmen, i trygg medvetenhet om att man när som helst kan flyga bort till närmaste vik och ljustra en gädda eller fånga ett par feta skrak- eller ejderungar. Nu, då fisken åter börjat söka djupet och alla ungfåglar äro flygfärdiga och dragit sig ut till havs, gäller det att dagen lång hålla sig på vingarna för att genomströva så stora skärgårdsområden som möjligt och noga passa varje tillfälle till en kupp. -- Där simma några vinddrivna flyttfåglar, alltför utmattade och förvillade för att kunna vara så lätta på vingarna och så vaksamma mot faran som eljes. Dem bör man kunna överraska om man går försiktigt till väga och närmar sig i skydd av kobben eller grundet. Där ha några döda fiskar vräkts i land under senaste stormen; där har fiskaren dragit upp sina ålryssjor på land och