Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammer var Darnley. Lyrisk som han selv.
Han gav oss den ungdom han bar i sig. Det
evig ubestemmelige som eiet ham. De lyriske
stemninger steg og sank som flod og ebbe, i
hans veke sinn. Hele hans sjel gav han Maria
i sin lengsel, da hun tilslutt kommer til ham.
En ung gutt lå i gråt. Og blev drept. John
Knox var som før gamle Nielsen. Hans dansk
gjorde ham til noget for sig mellem de andre.
Enda fjernere. Vanskeligere å nå inn til. Uten
når hans religion krevet barmhjertighet av ham
som mot Darnley. Hoffets «lettferdige liv» var
som skum for hans fot. Dronningen en såpe*
boble i forlokkende farver som engang sammen
med alt sitt vilde briste når puritanismen med
veldige lunger — et Herrens stormvær — nåd*
de henne. Gundersen var som før jarlen av
Bothwell. Han var ingen erobrer. Ingen ung*
dom mer som hadde spenntak i sin egen vilje.
Han hadde ikke egget op sig selv til å holde
sig ung. Ti år yngre var han enn sin hustru.
Ti år eldre så han ut. Gundersen var ellers en
sjelden kunstner når hans personlighet falt sam*
men med opgaven. Vi hadde ingen mannlig
Taylor. Constance Bruun spilte ham, og blev
til den rene ungdom som talte til Darnley, ikke
fra sin erfaring, men ut fra sitt følsomme sinn.
Ingen Taylor har elsket sin herre mere. En hen*
givenhet så hjertefylt — også i sangen. «Hver
gledestund du fikk på jord betales må med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
