Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drene, kysset damene på hånden, talte stillferdig
med en belcanto stemme mens han ordnet det
hele. Jaguaren var blitt en hankatt på bløte
poter. Alle måtte le. Matei gikk bort til Rossi.
Bukket galant for ham. Viste med hånden bort
på de forbløffede svenskene. Rossi brast i lat*
ter.
«En narr,» sa han til mig, «en gal. Uno pazzo.
Men uundværlig.»
Så prøvet Rossi selv. Det var solen henover
en blå himmel. Vidunderlig enkelt og naturlig.
Størst var Rossi i Kong Lear. Hans skapen*
de fantasi veltet sig innover oss. För over oss
som en brand. Drog oss ned — i dypet hvor
hans smerte lå ferdig til å slite sjelen isønder.
Straks han viste sig i første optrin var han
lysende stormannsgal. Henrykt i stigende selv*
beundring over sig og sitt. Og alt det han fore*
tok sig. I siste akt da han kommer slepende
bærende med Cordelia, datteren, da kaster han
sig over den døde. Hans velde brister. Ebber
ut. Og en olding gråter og hulker sig selv inn
i døden.
«Cordelia, du kommer aldri mer igjen, nei,
aldri. Nei, aldri. Se på hennes leber. Se der
— se der.» (Han dør.)
Mens Rossi var hos oss, sørget jeg for å vise
ham noget han aldri hadde sett. Oppe i Sand*
viksåsene bodde maleren Skredsvig og frue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
