Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla mina bemödanden till trots var långt sämre utrustad än den
borde och kunde ha värit, men som det oaktat tack vare patriotisk
offervilja, mod och stridsduglighet förmådde bjuda den
övermäktiga angriparen ett motstånd, vars kraft och uthållighet slog en
värld med häpnad. Genom det korta vinterkriget, med heder
utkämpat för Finlands frihet och samtidigt för Nordens trygghet,
och genom den påföljande freden i vapen, lika hotfull och
påfrestande som någonsin kriget självt, drogs emellertid Finland in
i en virvel av storpolitiska sammanhang, som det icke stod i dess
makt att undandraga sig.
I det nya kriget, som kom att sträcka sig över fyra somrar och
tre vintrar, nödgades vi undvara det moraliska och materiella stöd
från Skandinavien och västerlandet, som i så rikt mått hade kommit
oss till del under vinterkriget. Tyskland däremot, som 1939 givit
vår motståndare fria händer att förgöra oss, fann det förenligt med
sina intressen att stödja oss i vårt fortsättningskrig. Men vi kämpade
icke för Tyskland och dess ideologi. I båda våra försvarskrig
kämpade vi för vår egen rättvisa sak: för vår rätt att leva vårt eget
liv som självständig nation i enlighet med de ideal för mänsklig
sammanlevnad, som vi ha gemensamma med västerlandet.
Tack vare den finska soldatens ypperliga krigaregenskaper i
förening med förbättrad utrustning och militärpolitiskt gynnsamt
utgångsläge kunde vår arme sommaren 1941 återupprätta de
historiska riksgränserna och överflytta försvaret till motståndarens
territorium. Därefter gällde det att hålla ut och bida den stund, då
Finland kunde lösgöras ur krigets grepp med minsta möjliga fara
för liv och frihet. Så länge Hitlerrikets militära maktställning var
orubbad och Finlands försörjningsmöjligheter helt beroende av
tyskt bistånd, skulle den frontförändring, som en fredlig
uppgörelse med vår motståndare förutsatte, ha betytt krig med
Tyskland, med ockupation av norra Finland som omedelbar följd och
oberäkneliga risker för ödeläggelse, hungersnöd och inre
splittring.
Att vi omsider, efter mer än tre års kamp, fingo fred utan att
landets självständighet gick förlorad var försvarsmaktens förtjänst.
Trots att motståndaren till sist med övermäktiga styrkor bröt sig
genom vara linjer, reste sig armén på nytt, hejdade anloppet och
gav diplomatin dess chans. Det var i denna situation jag i augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
