Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under vintern hade Chevaliergardets officerare stundom att
övertaga den inre vakthållningen i Vinterpalatset. Man tyckte sig vid
dessa tillfällen komma i beröring med ett stycke rysk historia, som i
nattens mörker ryckte en allt närmare. Till uppkomsten av denna
känsla bidrog den historiska uniform man hade att iföra sig, nämligen
vapenrock av vitt kläde med silverkrage och silvergaloner, vita tätt
åtsittande älgskinnsbyxor, som egentligen skulle pådragas fuktiga och
få torka på bara huden, samt högt över knäna gående lackstövlar,
i vilka det ej precis var bekvämt att sitta. Ovanpå vapenrocken drogs
en röd superväst med en stor Andreaskraschan både framtill och på
ryggen. Det hela kröntes med en hjälm, prydd med den kejserliga
dubbelörnen, som oss officerare emellan bar det fredliga namnet
»duvan». Det kändes onekligen skönt att komma ur den utstyrseln
sedan man burit den ett helt dygn i sträck.
Vinterpalatset bjöd också på angenämare upplevelser för
Chevaliergardets officerare. Förutom till en rad andra festligheter
inviterades vi till de stora mottagningarna och till så kallade konsertbaler
samt även till den stora bal med sittande supé, som kejsarparet
årligen höll för flera tusen gäster. En gång om året tog regementets
chef, kejsarinnan Maria Feodorovna, emot hela officerskåren i
närvaro av sin gemål, kejsar Alexander III. Kejsarinnan, som var dotter
till Christian IX av Danmark och städse visade Finland stort intresse,
kallades av oss finnar med sitt nordiska flicknamn kejsarinnan
Dagmar. De gånger jag på 1920-talet på väg till eller från kontinenten
passerade Danmark, där Hennes Majestät tillbragte sin
levnadsafton, bereddes jag tillfälle att betyga min forna höga chef min
vördnad.
Livligt intresserad för hästsporten som jag var, deltog jag flitigt
i de tävlingar i hinderritt, som under vintermånaderna anordnades
i den stora Mikaelsmanegen, egentligen avsedd för mönstring av
ett helt regemente. Vid dessa »concours hippiques», vilka omfattades
med stort intresse av en elegant publik, såg man ofta medlemmar
av det kejserliga huset. Ett annat evenemang voro de traditionella,
av Chevaliergardets officerare föranstaltade uppvisningarna i
karusellritt, vilka Hennes Majestät gärna hedrade med sin närvaro.
Sedan min vän furst Beloselskij-Belozerskij, som under en vistelse
i Frankrike fattat intresse för hästpolo, startat en poloklubb på
Krestovskijön i Nevans mynning, ägnade jag mången ledig stund åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
