Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna fängslande sport. Ön med sitt av Rastrelli byggda slott ägdes
av furstens far, generalen, som till klubbens förfogande ställt ett
vackert stycke grönskande äng, där ett klubbhus uppförts. Det
dröjde ej länge förrän det idylliska polofältet, som skyddades mot
översvämningar av en trädbevuxen jordvall, blev en omtyckt
samlingsplats för officerare och diplomater med damer. Då och då
kunde man se en av rikets främsta män, finansminister Witte, rida
omkring i den vackra terrängen.
Om sommaren och hösten anställde officerarna vid
gardeskavalleriet parforcejakter på hjort i Petersburgs omgivningar, varvid drevet
leddes av en engelsk pikör. Hundarna, som ägdes av
gardeskavalleriofficerarnas jaktklubb, användes på senhösten även vid
Officerskavalleriskolans stora jakter i Vilnaguvernementet.
I det gästfria och glada Petersburg var det lätt att finna sällskap
och vänner. Umgänget officersfamiljerna emellan var livligt, och det
dröjde ej länge förrän en ung officer vid ett rangregemente hade fullt
upp med program för sina lediga eftermiddagar och kvällar. Man
gick tidigt upp och sent i säng, och kom snart underfund med att
en lur före den sena middagen betydde mer än ett par timmars sömn
på natten. Huvudstadens resurser voro snart sagt outtömliga både
för den som ville ägna sig åt studier och för den nöjeslystne. Under
1890-talet med dess ekonomiska uppsving upplevde såväl
sällskapslivet som de sköna konsterna en renässans. Den musik- och
teaterintresserade kunde i Petersburg få höra och se världens yppersta
artister, för att icke tala om den berömda ryska baletten med sina
makalösa ballerinor och dansörer. Bland annat bestod sig
huvudstaden med en fast fransk teater, och en italiensk operatrupp gav
regelbundna gästspel.
Ett oförglömligt intryck på en främling gjorde firandet av påsken,
det djupt religiösa ryska folkets största högtid, som föregicks av sju
veckors fasta. Helgens höjdpunkt var midnattsgudstjänsten på
påskaftonen, vilken inleddes med att Kristi uppståndelse förkunnades
och menigheten gick omkring i procession, bärande brinnande
vaxljus. Man omfamnade och kysste varandra tre gånger på kinden
på äkta ryskt vis. De traditionella påskrätterna — »pas’cha» (en söt
pudding), »kulitj» (stor vetebulle) och ägg — framburos till prästen
för att välsignas, varefter mässan vidtog. För kyrksången stodo
utvalda mans- och gosskörer. Särskilt basarna har jag aldrig hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
