Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tog tid innan krigsapparaten kom i gång, och först ett
halvår efter det kriget i februari 1904 brutit ut, kunde jag såsom
nyutnämnd övetstelöjtnant vid 52. Nezjinska husarregementet avresa
till krigsskådeplatsen. Dröjsmålet berodde främst på att blott få
kavallerienheter blevo uttagna för kriget.
Krigsutbrottet hade kommit som en fullständig överraskning för
det ryska folket. Och dock var det en logisk följd av ett
händelseförlopp, värt att återkalla i minnet, eftersom det hjälper oss att bättre
förstå såväl stormaktsrivaliteten i detta nu som särskilt Rysslands
och Japans strävanden att i tur och ordning, på Kinas bekostnad
tvinga in Fjärran österns rikaste område i sin intressesfär.
I slutet på 1800-talet hade Ryssland, vars utrikespolitik vid
denna tid leddes av furst Lobanov-Rostovskij, spelat en
stabiliserande roll i Europa och Fjärran östern. Inför Japans hotfulla
expansion, som redan sträckte sig till södra Manchuriet, hade Ryssland
år 1895 i samråd med Frankrike och Tyskland påyrkat och även
genomdrivit återupprättandet av Kinas suveränitetsrättigheter i
Manchuriet. De japanska trupperna tvungos att utrymma landet och draga
sig tillbaka till Korea. Belöningen utgjordes av en koncession, som
tillät Ryssland att bygga och exploatera den så kallade östkinesiska
järnvägen, som genom norra Manchuriet förenade Sibirien med
Vladivostok. Men med Lobanov-Rostovskijs efterträdare greve
Muravjev inträdde en helomvändning i den ryska utrikespolitiken. År
1898 tvangs Kina att åt Ryssland på tjugufem år utarrendera
ändpunkten för den sydmanchuriska banan, marinbasen Port Arthur,
ävensom att gå in på att nämnda bana genom en slinga förenades
med den nybyggda östkinesiska järnvägen. Kinesernas reaktion på
detta intrång i deras suveränitetsrättigheter kom till uttryck i det
mot alla utländska inkräktare riktade boxarupproret år 1900, vars
kuvande gav Ryssland en möjlighet att besätta hela Manchuriet.
Visserligen förband sig ryska regeringen att evakuera området i
etapper, men då ingenting i den vägen gjordes, hade japanerna all
anledning att motse en rysk framstöt mot Korea. Krisen tillspetsades
år från år. Varken de japanska noterna eller det faktum att England,
av fruktan för en rysk aggression mot Indien, år 1902 slöt en allians
med Japan, tillmättes någon nämnvärd betydelse. Man levde i
Ryssland fortfarande i förlitan på beständigheten av de senaste årens
lättköpta diplomatiska framgångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
