Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I slutet av december 1903, då tsaren och hans familj uppehöllo sig
på jaktslottet Spala i Polen, överräckte japanska ambassadören en not,
i vilken Japans tidigare förslag om fördelning av intressesfärerna i
Fjärran östern — Manchuriet åt Ryssland, Korea åt Japan —
upprepades. Svar på noten krävdes senast den 7 januari. Utrikesministern
greve Lamsdorff beslöt att omedelbart avresa till Spala för att
föredraga noten för kejsaren, men resan blev uppskjuten på grund av ett
meddelande om att tronföljaren fått ett anfall av sin blödarsjuka.
Vid dessa tillfällen hade det visat sig svårt, ja så gott som omöjligt
att få företräde. Veckorna gingo — otåligheten växte i Tokio. Först
i februari kunde utrikesministern föredraga ärendet. Den ryska
svarsnoten torde ha varit av den art, att Japan efter dess mottagande
icke mer haft anledning, än mindre moralisk rätt att gripa till vapen.
Det koncilianta genmälet hade dock föregåtts av en synnerligen
övermodig behandling av de japanska démarcherna.
Innan svarsnoten hunnit överlämnas reste den japanska
ambassadören — som dock torde varit underkunnig om dess innehåll — till
Tyskland. Japan hade beslutit att öppna fientligheterna, och natten
till den 9 februari 1904 oskadliggjordes den ryska eskadern på Port
Arthurs redd utan föregående krigsförklaring. Överskeppningen av
japanska trupper och materiel kunde nu försiggå utan att ingrepp på
havet behövde befaras, och de ryska garnisonerna i Manchuriet voro
för svaga för att hota det starka japanska brohuvudet i Korea.
En ny katastrof skulle kort därpå definitivt försätta Rysslands
Stillahavsflotta ur spelet. Amiral Makarovs flaggskepp
Petropavlovsk gick på mina och drog med sig i djupet denne den ryska
marinens främste amiral och inemot tusen man. En av de tre överlevande
var tsarens kusin, storfurst Kirill, vars underbara räddning av mången
ansågs vara ett verk av högre makter, som ville spara honom för
framtida stora uppgifter i det ryska riket.
Ehuru dessa olyckor utlöste stark förbittring inom alla
samhällsklasser, var stämningen mer eller mindre konstlad och föreföll
knappast uppburen av höga patriotiska känslor. Tsaren hyllades
visserligen av en del medborgargrupper i Petersburg med fosterländska
sånger, men någon verklig folkopinion kom icke till uttryck, detta
kanske beroende på att krigsskådeplatsen var så långt borta och att
man underskattade motståndarens resurser. Därtill kom att man
över huvud hade ringa kännedom om och förståelse för Rysslands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
