Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlägsna krigsteatern icke förfogade över den armé som hade behövts
till utrikespolitikens stöd. Det gällde nu att till Manchuriet, 8.000
kilometer från Rysslands centrum, överföra trupper och
förnödenheter längs en enspårig, tekniskt svag järnvägslinje. Härtill kom att
denna avbröts av Bajkalsjön, som sommartid måste överskridas
med båtar — ingen lätt sak då sjön vid överfartsstället var femtio
kilometer bred och omlastningen tog mycken tid i anspråk.
Vintertid kunde tågen köra över isen. I krigets senare fas utbyggdes dock en
järnvägsslinga, som löpte runt Bajkalsjön.
Då jag äntligen i början av september 1904, efter ett kort besök
i Vladivostok, anmälde mig i mitt nya regemente, hade slaget vid
Liao-yang just ägt rum. De ryska trupperna hade ånyo tvungits att
retirera till befästa positioner söder om Mukden. Nezjinska
husarregementet, i vilket jag inträdde som yngre stabsofficer, låg bakom
arméns högra flygel.
På krigsskådeplatsen hade trupperna ända sedan krigets början
fått vänta och vänta, — på förstärkningar, på ammunition och
förnödenheter. Overksamheten var förödande för krigsmoralen. Under
tiden åtnjöto japanerna den fulla handlingsfrihet, som ryssarna icke
förmådde rycka till sig under hela fälttåget. Sålunda noterade ryssarna
endast motgångar, börjande med japanernas övergång av floden Yalu
och slutande med Mukdens fall. Den största syndabocken härvidlag
var utan tvivel den passive och obeslutsamme överbefälhavaren,
general Kuropatkin, men till stort förfång för krigföringen var också
att ledningen var tudelad. Gränsen mellan de maktbefogenheter som
tilldelats ståthållaren i Fjärran östern, amiral Aleksejev, och
överbefälhavaren var ej tydligt dragen. Följden var att dessa herrar blandade
sig i varandras angelägenheter och anklagade varandra hos kejsaren.
Också mellan andra befälhavare förekom det tvistigheter och
intriger.
Så gott som alla initiativ, för det mesta utförda med otillräckliga
och improviserade medel, voro på förhand dömda att misslyckas.
Ett genomgående drag i den ryska krigföringen var det godtyckliga
sammanslåendet av små, oorganiska enheter till större. Det var
synbarligen för att lugna sig själv som ledningen före en operation
hopsatte nya förband på bekostnad av den ständiga indelningen. I själva
verket var detta rent självbedrägeri, ty de på så sätt improviserade
enheterna kommo att sakna all sammanhållning och samstämmighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
