Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en av två sotnjor bestående avdelning kinesiska hunguser[1] långt in
i landet på sidan om fiendens vänstra flygel. Japanerna hade börjat
använda hunguser såsom spanare och förstärkning, — icke utan
framgång, då de kommo väl överens sinsemellan. Efter japanskt
mönster hade också ryssarna uppställt några sådana sotnjor, vilkas
stridsvärde dock var ringa. Det lyckades mig, trots hungusernas
omottaglighet för disciplin, att klarlägga fiendens gruppering och bryta
mig ut ur den ring vi inneslutits i av en japansk kavalleriavdelning.
Efter nederlagen till lands följde sjöslaget vid Tsushima i slutet
av maj, då den ryska Östersjöflottan, som i oktober 1904 avseglat
från Libau, blev totalt förintad. I början av juni antog tsaren det
erbjudande om medling som Förenta staternas president, Theodore
Roosevelt, framlagt. Det var också på tiden att fredsunderhandlingar
inleddes, ty inom kort skulle jäsningen i Ryssland övergå till öppen
revolution.
Uppgörelsen med Japan väntades bli hård. I freden i Portsmouth,
som undertecknades den 5 september 1905, kom Ryssland dock
lindrigt undan. Den enda territoriella vinst japanerna kunde notera
var södra delen av ön Sachalin. Ryssland å sin sida avstod från sina
rättigheter i Port Arthur och koncessionen för den sydmanchuriska
banan. Koncessionen för den östkinesiska järnvägen fick Ryssland
behålla. Japans överhöghet över Korea erkändes. Ej heller
stipulerades något skadestånd.
Balansen i Fjärran östern var därmed återställd för trettio år
framåt. Den stabiliserande faktorn var då såsom i våra dagar Förenta
staterna, vilkas inflytande blev utslagsgivande vid fredsuppgörelsen.
Dock är det även skäl att framhålla den skicklighet, varmed den ryska
fredsdelegationens ledare, förre finansministern Witte, kämpade för
sitt lands intressen.
Då jag dragit ut såsom frivillig och sålunda icke tillhörde
regementet, blev jag i november 1905, sedan behovet av stabsofficerare
minskats, kommenderad tillbaka till Petersburg. Jag reste
tillsammans med tre permitterade yngre officerare. Efter en trettioett dygn
lång resa genom det kaotiska Sibirien kommo vi fram i slutet av
december.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
