Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under färden var det lätt att konstatera, att disciplinen inom
armén var på upphällningen — överallt höll »friheten» på att göra
insteg i den formen, att soldaterna gjorde vad de tyckte.
Revolutionen hade spritt sig till Fjärran östern längs den transsibiriska
järnvägen. Alla stationer och depåer befunno sig i upproriska
soldaters händer. »Svobóda», frihet, var ordet för dagen.
Stationskommendanterna stodo maktlösa, de som försökte upprätthålla
ordningen blevo nedskjutna. Då man ångade in på en station, visste
man icke om tåget skulle tillåtas fortsätta — det kunde exempelvis
bli berövat sitt lokomotiv, som kopplades till ett trupptåg. Alla
ville hem så fort som möjligt. Stationsbyggnaderna hade man farit
illa fram med, buffeterna voro sönderslagna, utan betjäning och ur
funktion. Om ej präktiga sibiriska gummor, där tåget gjorde ett
längre uppehåll, hade radat upp sina stekta höns och järpar,
hårdkokta ägg, färskt smör, ost, mjölk, jättestora vita vetebröd och svarta
limpor — allt i en om Sibiriens överflöd vittnande mängd — hade
de hemresande hotats av svältdöden.
På själva krigsteatern härskade något bättre ordning, främst för
att »soldatråd» ännu icke upprättats, såsom fallet skulle bli tolv år
senare. Men ej heller där kunde man från den ena dagen till den andra
vara säker på att soldaterna icke skulle revoltera mot allt vad disciplin
hette.
Vid återkomsten till Petersburg mötte mig en atmosfär, som
alltjämt var laddad med oro och split. Det faktum att tsaren den 30
oktober 1905 i ett manifest, kallat befrielsemanifestet, hade utlovat
utvidgade medborgerliga rättigheter och en liberal statsförfattning,
hade icke förmått hindra revolutionens svallvåg att svepa över riket.
Nu var ordningen dock återställd och monarkin räddad — i
Petersburg och Moskva av gardeskåren, som icke deltagit i kriget, och
i det övriga Ryssland av kavalleriet. Det sistnämnda påståendet
låter måhända som ett skämt, men förhållandet har sin enkla
förklaring i att omsorgen om hästen upptog kavalleristens tid och
hindrade honom från att politisera och konspirera.
Först efter 1917 års revolution skulle det bli bekant att kejsar
Nikolaj II dagen innan han utgav »befrielsemanifestet» avsagt sig
tronen till förmån för sin broder, storfurst Mikael, men i sista
ögonblicket ångrat sig. Man kan fråga sig, vilken inverkan det skulle
haft på den kommande utvecklingen, om kejsaren redan då lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
