Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ställas till mitt förfogande. Dessa tillhörde Hassan beg, son
till den siste självhärskaren i Alaidalen.
Detta var min första bekantskap med en kirgisjurta, och ingen
oangenäm sådan. Den rymliga, invändigt med brokiga filtar och
breda tygband beklädda jurtan såg helt inbjudande ut. På golvet lågo
mattor och ett par granna sidentäcken med kuddar, vilka vid ingången
lämnade en med grönt gräs bevuxen öppning fri. Fonden pryddes av
fyra vackra gamla sadlar, på vilka lagts ett par hopvikta stoppade
sidentäcken. En rad med rika brons- och turkosornament försedda
betsel och huvudlag krönte fonddekorationen. På väggarna hängde
stora broderade tygfickor, ur vilka ett par böcker och andra föremål
stucko upp. I mitten av det kupolformade taket fanns en rund
glugg, genom vilken man såg en flik av den stjärnbeströdda himlen.
Ritten gick över Gultja, en liten fästning vid floden med samma
namn, och vidare längs denna i riktning mot passet Taldyk.
Uppstigningen var ansträngande, men då vi väl voro på väg ned kom
belöningen. Det färgrika panorama, som vid en tvär krök plötsligt låg
framför mig, var av betagande skönhet. Genom den smaragdgröna
Alaidalen slingrade sig en röd flod, och i bakgrunden reste sig en
mäktig bergskedja med bländande vita toppar, avtecknande sig mot
en klarblå himmel. Nere i dalen kunde jag fastställa att flodens
granna färg berodde på att bottensanden var röd.
Vid dalöppningen stodo de utlovade jurtorna resta, och
framkommen välkomnades jag av den vänlige Hassan beg. Jag blev nu i
tillfälle att stifta bekantskap med kirgiserna och fick bland annat se
deras präktiga hästhjordar. Som bäst firades ett bröllop, vilket bland
annan underhållning bjöd på kapplöpningar och den traditionella
ryttarleken »baiga», i vilken stundom ända upp till trettio ryttare
deltogo. Leken går ut på att ur armarna på en framgångsrik
medtävlare rycka till sig en med fett insmord slaktad bock, som skall
föreställa en flicka, varpå det gäller att i skarp galopp fly undan med
bytet, som de övriga deltagarna söka riva ur den lycklige ägarens
händer. Kampen, som tycktes försätta åskådarna i extas, kunde
närmast kallas en våldsam brottning till häst.
Det goda intryck detta ryttarfolk gjorde på mig skulle bli
varaktigt. Kirgiserna voro tillmötesgående, hederliga och jämförelsevis
renliga. Att hästaveln, man kunde rent av säga hästkulten, hos dem
stod högt hade jag vetat, men icke att dessa enkla män, som levde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
