Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åka till banans ändpunkt Andizjan i provinsen Fergana, därifrån de
skulle rida till den lilla staden Osj. På en hästmarknad inköpte
jag ett par dagar senare två rid- och fyra packhästar samt lejde fyra
sarter, vilkas äldste — en före detta förvisningsfånge på ön Sachalin
— skulle visa sig vara en rutinerad »karavan-bash» (ledare för karavan).
Utrustningen katalogiserades, vikten kontrollerades och packningen
fördelades på hästarna, vilka lastades med etthundratrettio kilo var.
Att det fanns packhästar, som kunde bära en så tung börda, och
detta till på köpet på halsbrytande bergsstigar, föreföll svårt att tro,
men till min förvåning skulle det gå. I stället för bärsadlar använde
sarterna ett slags flätade korgar, som liknade på längden ituskurna
bikupor. På ömse sidor om manken placerades en kudde till stöd
för »bikuporna», och det hela surrades fast med rep. Under färden
togs packningen ej av, då det hade varit svårt att ånyo fastgöra
den om hästen var bruten.
Den 11 augusti bröt jag upp från Osj, sättande kurs på Kashgar
i Sin-kiang, en stad som ligger trehundra kilometer bortom den
bergskedja, som förbinder Pamir med Tien-shan, Himmelens berg.[1]
Före uppbrottet hade min karavan utökats med en kinesisk tolk vid
namn Ljo samt en »djigit» (tjänare), vartill kommo ytterligare sex
packhästar, lejda för transport av furaget. Vi redo genom ett bördigt
landskap mot en grupp granna berg, vilka gömde passet Tjigirtjik,
den första porten till Asiens inre. Odlingarna blevo allt färre, för
att slutligen helt upphöra. Då och då mötte vi en flyttande
kirgisfamilj med hästar och boskap. Kvinnorna redo i vackra brokiga
dräkter, med en vit duk om huvud och hals. På sadeln framför sig
hade många en med skynken behängd vagga, i vilken den yngsta
telningen slumrade. Männen buro grå, svarta eller mörkblå
knälånga och vida rockar, fasthållna med skärp. Dessa nomadfamiljer
företedde en högst pittoresk anblick.
Den andra dagen nådde vi passets krön, där ett storartat landskap
utbredde sig för våra ögon. Branta berg, som i aftonbelysningen
tycktes överklädda med djupgrön sammet, stupade ned mot en djup
och smal dal, långt i sydost begränsad av stolta, snötäckta fjäll. Det
gällde emellertid att slita sig från panoramat för att innan mörkret
föll på nå de jurtor i dalen, vilka på garnisonschefens i Osj försorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
