- Project Runeberg -  Minnen / I. 1882-1930 /
56

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husgeråd. Lägger man därtill en spadartad hacka och en del verktyg
för bomullsberedning, torde allt man kunde finna i
genomsnittssarterns bostad vara nämnt.

Kosten var anspråkslös, med fårfett och lök som vanligaste
ingredienser. De ingingo i så gott som all mat, börjande med
vetebrödet. På sommaren levde sarterna på frukt och allehanda
vegetabilier. Tunn köttsoppa, ett slags risotto på fårkött, samt framför
allt »sjasjlik» — på spett stekt fårkött — voro sällsynta läckerheter.

Av naturen lat, levde sartern för dagen och brydde sig knappast
om att arbeta så länge han hade en slant i fickan. Melonernas
mogningstid var årets höjdpunkt. Då arbetade han icke alls, utan njöt av
denna underbara frukt, som i Centralasien tycktes mig ha en vida
finare smak än annorstädes. Då spelades och sjöngs det till långt
in på nätterna.

Den andliga kosten var mager och bildningsnivån låg. Den enda
bok sartern höll sig med var koranen, men då hans fantasi var livlig
tycktes han vara i behov av att förflyttas till drömmarnas värld. På
annat sätt kan man knappast förklara de vandrande berättarnas eller
tiggarnas — så kallade »maddash» — fantastiska framgång, där de
på gator och torg skildrade forna tiders glans och fängslade sina
åhörare, gamla och unga, med sin otroliga berättartalang. I skolorna
lärdes eleverna blott att läsa och skriva. Det enda de fingo läsa var
delar av koranen och en del andliga skrifter och dikter.

Den kinesiska garnisonen i kinastaden, kallad Jangi-shahr, var
fåtalig, och soldaterna voro genomgående märkta av opiumrökning.
Också befolkningen tycktes hemfallen åt missbruket. I denna avkrok
voro de förordningar, som nyligen utfärdats mot opiumförbrukning,
än så länge knappast mer än en död bokstav.

Kashgar ligger vid västra randen av det inre Asiens största kittel,
sandöknen Takla Makan, som i väster avgränsas av Pamirs högslätt,
i norr av Tien-shanmassivet och i söder av Altyn-tags böjda kedja.
Att något liv över huvud förekommer i dessa regnfattiga trakter är
att tillskriva de bergsbäckar, som flyta in i Sin-kiangs enda stora
flod Tarim. Denna efter snösmältningen vattenrika flod torkar
senare helt in på sin väg mot träsket Lop-nor, beläget tusen kilometer
öster om Kashgar. I sig själv är jorden fruktbar, lössartad som den
är liksom i Nordkina. Detta förklarar att oaserna vid Tarim och dess
bifloder — främst städerna Kashgar, Jarkand och Khotan — blomstra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 21:07:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free