Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal man med fint utseende och sätt. Iförd sin ämbetsskrud mötte
han mig i residensets hall för att genom ett par förrum ledsaga mig
till ett inre gemak, där ett bord stod dukat med allehanda sötsaker.
Sedan Yuan Hong-yu med en artig gest bett om tillåtelse att få taga
av sig mandarinhatten, lade han egenhändigt två bitar socker i min
kopp, varefter han bjöd på rykande te. Under den rätt långa
konversationen rullade min värd i sin hand ett par valnötter, som blänkte
efter långvarig behandling. Denna i Kina mycket allmänna
handgymnastik, som jag ofta lade märke till, hade utan tvivel sin del i den
vanliga förekomsten av mjuka, välformade och flinka händer hos
kineserna. Ett par gånger lyckades jag få köpa några flitigt använda
nötter, men i allmänhet tycktes kinesen ogärna skiljas från den i sig
själv värdelösa leksak han rullat i åratal.
Såsom i Sin-kiang över huvud bodde kineser och sarter i Kashgar
i var sin stadsdel, eller rättare sagt stad, ty avståndet mellan dem var
ofta betydligt, här icke mindre än ett tiotal kilometer. Till det yttre
påminde det sartiska Kashgar mycket om städerna i ryska Turkestan.
Likadana täckta basarer, butiker, hantverkerier och envåningshus
av lera gåvo sin prägel åt stadsbilden. En över fyra meter hög
krenelerad lermur skilde den egentliga staden från de förstäder,
som vuxit upp omkring densamma. På gatorna var det liv och rörelse,
främst om torsdagarna, som var basardag. Då strömmade
lantbefolkningen in för att göra sina uppköp. De starkt semitiska dragen
hos sarterna i Kashgariet tydde på att de hade mera iranskt blod i
ådrorna än stamfränderna i ryska Turkestan.
Man var frestad att tro, att basaren med dess prat och skvaller
var allt vad sartern behövde för att vara glad och njuta av livet. Hans
bostad av bräckligt soltorkat tegel med lergolv och platt lertak,
bestruket med ett tunt lager halmblandad lera, föreföll ej stadig nog
för att motstå ett häftigt regn, för att ej tala om det lättaste tänkbara
jordskalv. Om möjligt ännu anspråkslösare var interiören, med en
urgröpning i skorstensmuren till eldstad och ett par slitna filtar på
golvet som husfolkets gemensamma bädd. En svag ljusstrimma
trängde in genom en glugg i taket, vilken befriade rummet från
rök och sörjde för ventilationen. Ett metallkärl med några glödande
kol under en pall, täckt med ett stoppat täcke, skulle hålla bostaden
varm under kalla vinternätter. En lampa av bränd lera, en orientalisk
tekanna på fot, några skålar och grytor av bränd lera utgjorde sarterns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
