Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detta dilemma rådde mig generalkonsul Kolokolov att vända
mig till dao-tai’en med anhållan om pass. Då min värd ansåg att de
två första bokstäverna i mitt namn bildade en god början på ett
välklingande kinesiskt namn, föreslog han att dessa skulle införas
i mitt resedokument. »Ma» betyder nämligen häst och var en mycket
omtyckt begynnelsestavelse i många dunganska generalers namn.
Till den första stavelsen bruka kineserna foga två andra, vilka i
förening med den första innehålla någon tilltalande tanke.
Dao-tai’en lovade utfärda passet. På namnet funderade han en
stund, varpå han med en fin pensel ritade två sirliga karaktärer efter
»Ma». Jag hette nu Ma-da-han, eller »Hästen, som spränger genom
moln». Namnet skulle röna stor framgång hos de myndigheter, som
hade att granska mina papper.
Jag hade haft för avsikt att rida till Kuldja i god tid före vinterns
inbrott, men då man försäkrade mig att Tien-shan kunde överskridas
även vintertid från och med februari, beslöt jag först göra en
avstickare söderut för att se mera av Kashgariet, främst oasstäderna
Jarkand och Khotan. Vid månadsskiftet september—oktober
skickade jag kosacken Lukanin med större delen av utrustningen lastad
på hjul i förväg till Urumtsi, Sin-kiangs huvudstad. Vägen dit gick
över Ak-su och Kara-shahr.
Själv bröt jag upp någon dag senare med Jarkand och Khotan
som mål, en färd på omkring fyrahundra kilometer fågelvägen, utmed
Takla Makans västra rand. Min lilla karavan utökades före avfärden
med en kock och en tolk. Ehuru otroligt och ohjälpligt snuskig,
skulle kocken Ismail visa sig vara ett fynd. Även den tillfälliga tolken
kom att någorlunda väl fylla sin plats.
Ritten till Jarkand var en ökenfärd i ordets rätta bemärkelse.
I väster livades det tröstlösa landskapet upp av den vackra
bergskedjan Kun-lun, vars bäckar höllo vid liv en rad små oaser, vid vilka
den ena karavanen efter den andra rastade. Här började man se
indiska varor, vilka trots vägens mödor och de höga
transportkostnaderna förts över bergen. Efter en veckas ritt i hetta och damm
uppnådde jag Jarkand med dess grönskande fält och lummiga träd,
som klängde sig tätt intill den halvt förfallna stadsmuren.
Mitt kvarter blev en stor stenseraj, den enda av bränt tegel i hela
staden, i vilken jag och mitt folk anvisades tre halvmörka kyffen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
