Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visa någon av sina gäster särskild uppmärksamhet, serverar han
egenhändigt med sina två pinnar, vilka hanteras med beundransvärd
skicklighet. Att Pen med blotta pinnarna kunde skära för en anka
föreföll mig obegripligt, tills jag upptäckte att fågeln inburits
färdigskuren med ånyo pådraget skinn. Serveringen var påpasslig,
och den ena anrättningen avlöste den andra. Tjugufyra rätter,
simmande i sitt eget spad, följdes av lika många stekta i flottyr, varefter
kom en serie pastejer med allsköns fyllning, med mera. Vinet, ett
starkt kryddat brännvin, serverades uppvärmt och var angenämare
till lukt än till smak. Så snart man druckit av vinet, hälldes resten av
en tjänsteande i en tekanna, som ställdes på ett kolfat, varefter glasen
påfylldes från en annan redan uppvärmd.
Ett par gånger under middagens lopp dukades bordet om och
så började man på nytt. Då och då inbars en i varmt vatten vriden
handduk, med vilken alla i tur och ordning torkade sitt av
ansträngningen upphettade ansikte. Det hela avslutades med att en skål
buljongartat spad ställdes mitt på bordet. Med buljongen spädde
man ut det torrkokta ris, som satts framför envar. I den till hakan
upplyfta risskålen satte kineserna riset i en virvelrörelse, som tillät
dem att sörpla det i sig med avundsvärd skicklighet. Så snart skålarna
tömts, skedde uppbrottet. Med förekommande artighet följde Pen
mig ut, och ceremonin åtföljdes av tre kanonskott.
Vid måltiderna utvecklades i mitt tycke mer artistisk än kulinarisk
smak. Till en början föreföllo vissa rätter med sin smak av ånga och
fett föga inbjudande, men jag skulle träffa européer, som sade sig
icke blott ha vant sig vid, utan även lärt sig uppskatta det kinesiska
köket.
Då Pen besvarade min visit fann han mitt kyffe i serajen med dess
trätande köpmän så föga tilltalande, att han gav sitt folk order att
skaffa mig en bättre bostad. Jag flyttade nu till en sartisk beg, en
lokaladministrativ ämbetsman, vars hus låg i en lugnare stadsdel.
Omgivet av en trädgård var det helt trevligt, men en myckenhet
mattor till trots dock kallt och fuktigt, och här ådrog jag mig en
svår förkylning med reumatisk värk och hög feber. Lyckligtvis fann
jag bot hos den svenska missionären och språkforskaren Gustaf
Raquette, som också bedrev läkarpraktik. Med sin ingående
kännedom om land och folk var dr Raquette — sedermera docent vid
Lunds universitet — mig till ovärderlig hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
