Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ortens militära mandarin fann jag ett praktexemplar av den
gamla kinesiska krigarkasten. Han var en sjuttioårig okunnig och
döv gubbe, som ansåg den kinesiska arméorganisationen och
krigskonsten vara världens yppersta. Det påstods att han höll garnisonens
numerär nere, och det föreföll mig som om militärbefälhavaren haft
avgjort större intresse för opiumrökning än för försvaret. Soldaterna
voro märkta av opiumlasten, även de, och bildade en ömklig
samling av yrkesspelare, ockrare, ägare till glädjehus, och så vidare.
Sjukdomen tvang mig att stanna fem veckor i Jarkand. Då jag
besvärades av en så svår reumatism att jag ej kunde företaga färden
till Khotan ridande, fick jag lov att tillhandla mig en »arba» och leja
en kusk. Att skumpa i den klumpiga kärran med dess två väldiga
spikbeslagna hjul ledde tanken till medeltiden. Arban var förspänd
med två hästar och kusken gick bredvid. Fort gick det ej, men med
packhästar hade man icke heller kommit mycket fortare fram på den
sandiga vägen. En och annan liten oas och kulle avbröt då och då
enformigheten.
Den 29 november åkte jag in i Khotan, som för mig beskrivits
såsom Kashgariets gladaste och intressantaste stad. Den svarade dock
knappast mot förväntningarna. Tvärtom föreföll staden fattigare och
sämre byggd än Jarkand, ej heller voro butikerna lika väl försedda.
Ortens högsta mandarin, som av sin kollega i Jarkand underrättats
om min ankomst, var lika tillmötesgående som denne och bjöd mig
att bo i ett präktigt rum med vackra mattor och två stora fönster,
som vette ut mot en trädgård. Också folket och hästarna hade det bra.
Den militära mandarinen var fysiskt sett en ruin och psykiskt
ett barn. Smickrad av min anhållan att få fotografera honom ställde
han till en exercis till min ära, utstyrd i all sin grannlåt. Uppvisningen
bestod i den traditionella kinesiska fäktningen med långa bambulansar
mot en osynlig fiende, varvid soldaterna under komiska språng
kämpade som för livet, anfallande och retirerande än parvis, än i
rader på åtta man.
Khotan var känt för sina hantverksprodukter, bland vilka må
nämnas krukor med jadeornament, lädervaror, bronsföremål, siden
och mattor. Företagen voro mestadels små, med en arbetsstyrka
på tre eller fyra personer, och så fort ett föremål var färdigt
salufördes det i basaren. Arbetslönerna och innehavarens vinst voro
minimala, och verkstäderna därefter. Mattvävarna arbetade med sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
