Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
foten av den mäktiga bergskedja, som avgränsar Takla Makan i
sydväst, vilken föga trafikerade väg jag kartlade. På denna sträcka
gjorde jag antropologiska mätningar bland bergsstammarna pakhpu
och shukhshu, vilka bodde vid floden Kilians översta lopp.
Julkvällen 1906 tillbragte jag i doktor och fru Raquettes gästfria
hem i Khotan. Julgröten, tårtorna, det hembryggda ölet — till och
med något liknande lutfisk hade värdinnan lyckats åstadkomma —
bidrogo i sin mån till att ge oss en illusion av nordisk jul.
Sedan jag också här företagit mätningar i en abdallby och utökat
min etnografiska samling, anträdde jag återfärden till Kashgar i
sällskap med min högt värderade vän Raquette. Nätterna hade
blivit rätt kalla, och då bostäderna voro synnerligen bristfälliga,
erbjödo de föga skydd mot kölden — det var främst inomhus man
frös i detta land. Förvånansvärt var huru härdade mot kölden
sarterna i sin lätta klädsel tycktes vara, alldeles som om
sommarhettan gett dem tillräckligt med inre värme för att stå emot vilken
köld som helst. Vid återkomsten till Kashgar på nyåret 1907 efter
tre månaders strapatser tyckte jag mig nästan ha uppnått civilisationens
centrum.
Någon vecka framåt sysslade jag med att renrita kartskisser,
framkalla negativ och se till utrustningen, samt dessutom med att ordna
det hopbragta arkeologiska och etnografiska materialet för vidare
befordran till Finland.
När jag den 27 januari 1907 red ut från Kashgar, kände jag mig
en smula högtidlig till mods vid tanken på att detta uppbrott
betecknade den verkliga början av min färd. Det närmaste målet var
den ur militär synpunkt viktigaste orten i västra Sin-kiang, det
fyrahundra kilometer åt nordost vid Sidenvägen belägna Ak-su,
knutpunkten för vägnätet norr om Tarim.
Till en början gick färden i bister köld och snöyra längs
Sidenvägen. Vi mötte karavaner från Peking och långa tåg av med oxar
förspända arbor. Min önskan att färdas på mindre kända och icke
kartlagda stråk kom mig att vid den lilla fästningen Maral-bashi vika
in på en nordligare bergsväg över Kalpin och Uch Turfan, vilken
mestadels följde flodbäddar som denna tid på året voro så gott som
uttorkade.
På den kinesiska nyårsaftonen nådde jag Kalpin, där byborna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
