Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter fem dygn i den vänliga ryska »aksakalens»[1] bekväma hus
bröt jag upp, följande Taushkan-darjas lopp. Med Sven Hedins
ypperliga karta i min hand var det ej många frågor jag på denna rutt
behövde ställa till vägvisaren. Nattkvarter funno vi hos de otroligt
gästvänliga invånarna i bergsbyarna. Man installerar sig i första
bästa hus, som behagar en, och värdfolket håller god min.
Sålunda hände det en dag att kocken Ismail hade utvalt ett till
synes förmöget hus medan ägarinnan — änka efter en beg — befann
sig borta hemifrån. Utan vidare lade han beslag på de bästa rummen,
och när gumman på kvällen kom hemridande på en oxe, följd av
dottern i huset till häst och sin anspråkslösa svärson på en åsna,
tycktes de finna det helt naturligt att familjen förvisats till de sämsta
kyffena. Först nu fick jag reda på, att vi installerat oss utan att
värdinnan tillfrågats, och kände mig både flat och generad. Vid
uppbrottet tillbakavisade hon med den ena handen stolt de slantar jag
bjöd, samtidigt som hon tog emot dem med den andra.
Den 2 mars red jag in i Ak-su, en snygg stad i den mån man kan
tala om snygghet i dessa trakter. De rymliga kasernerna visade att
kineserna ej varit blinda för Ak-sus strategiska betydelse. Nu var
garnisonen reducerad till ett minimum. Med sina av opiumrökning
stämplade ansikten företedde manskapet en bedrövlig anblick.
Även här inbjöds jag att bo hos den ryska aksakalen, som ställde
ett rum med kamin och två fönster till min disposition. Denna lyx
tillät mig äntligen att bringa ordning i mina papper.
Hövlighetsvisiterna hos ortens styresmän försiggingo enligt
den traditionella, mig redan bekanta etiketten. Den militära
mandarinen, som var brigadgeneral, utmärkte sig fördelaktigt framför
dem jag tidigare träffat. Han var en rask och kraftigt byggd
sextioåring, intresserad av sociala frågor, men främst av sitt yrke, och var
övertygad om nödvändigheten av vittgående reformer efter japanskt
mönster. Det japanerna lyckats med, skulle också kineserna kunna
göra. I östra Kina var armén redan moderniserad. Huvudvikten vid
utbildningen lade generalen på målskjutningen. Den traditionella
kinesiska fäktningen hade han strukit ur programmet.
Höjdpunkten av vistelsen i Ak-su var den fest med musik,
teaterföreställning och målskjutning, som generalen gav till min ära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
