Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sädeskorn och vatten. Under en metallkupa brann en låga. Härtill kommo
metalltallrikar, trummor, trumpeter och andra blåsinstrument
framför och till höger om altaret, samt en imponerande länstol för
klosterföreståndaren till vänster. Mellan pelarna funnos låga bänkar, och
längs väggen på vardera sidan om ingången taburetter, på vilka lågo
föremål tillhörande lamornas ämbetsskrud. Sidoväggarna voro
dekorerade med var sin rad stora, brokiga bilder. Trots denna
utstyrsel gjorde tempelsalen ett kallt och stelt intryck.
Innan jag bröt upp följande morgon bereddes jag tillfälle att
närvara vid gudstjänsten. Tre lamor sutto på taburetterna vid
ingången, insvepta i gula togor, och buro en likaledes gul,
hjälmliknande huvudbonad med hög kam. Då och då stego de upp och togo
några steg åt altaret till, varvid huvudbonaden ömsom togs på och
ömsom av. Blott en av lamorna, förmodligen den äldste, vidrörde
under knäfallen golvet med pannan. På bänkarna mellan pelarna sutto
ett trettiotal gossar och närmare altaret en person, vilken tycktes
leda sången — om denna kunde kallas sång. Sedan ett
musiknummer utförts med virvlar på två stora trummor, stötar i trumpet och
skrammel med metalltallrikarna, inträdde en avmattning, varpå
gudstjänsten var över.
För att uppnå Ilislätten måste vi passera en snöhöljd kedja, ur
vilken berget Bugras trekantiga topp reste sig högt över de övriga.
Då det klara vädret plötsligt slog om till omväxlande snöyra, regn
och dimma, och jag dessutom i förlitan på uppgifter, som visade sig
otillförlitliga, beslutit mig för att forcera passet So-davan på en enda
dag, blev övergången svår. På passets krön låg en begravningsplats,
där några kalmucker utan att låta störa sig av ovädret utförde sina
knäfall och böner invid liket av en man, som troligen segnat ned av
utmattning och lämnats åt sitt öde. Den döde fördes på en av mina
packhästar till närmaste by vid bergets fot.
I vackert vårväder gick färden därpå vidare mot den breda och
strida Ilifloden, som överskreds med färja — hästarna togo sig över
simmande — och den 12 april, på utsatt dag, red jag in i Kuldja,
välkomnad av den ryske konsuln Fedorov. Förutom av en
kosackkonvoj på en halv sotnja skyddades konsulatet av ett med artilleri
förstärkt detachement. Många ryska köpmän hade slagit sig ned i
Kuldja, som stod i post- och telegrafförbindelse med Ryssland. Jag
försummade självfallet ej tillfället att taga kontakt med mina anhöriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
