Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 87
liggande vid randen av en tvärbrant terrängavsats — några steg till,
och vi hade störtat ned!
I passen var det som om alla Asiens vindar stämt möte för att
hindra oss från att komma över. Ganska medtagna nådde vi den 24
juli Urumtsi, där Lukanin mötte och jag tog in hos den gästfrie
ryske konsuln Krotkov.
Urumtsi ligger vackert vid en liten flod och är nästan helt omgivet
av berg. Ståtligast ter sig massivet öster om staden, där flera på var-
andra följande, till synes ändlösa kedjor domineras av Bogdo-olas
vita topp. Staden, vars invånarantal var omkring 80.000, var för
kinesiska förhållanden snygg och vårdad, om ock långt ifrån väl-
luktande.
Såsom ett av det forna Dsungariets huvudfästen hade Urumtsi en
blodig historia bakom sig. Den dsungariska krigarstammen hade
hållit stånd mot kineserna ända till 1700-talets mitt, då den så gott
som utrotades. Därpå hade kineserna annekterat dsungarernas
boplatser på stäppen mellan Tien-shan i söder och Altai- och Tarba-
gatai-bergen i norr — den så kallade »nationernas porty, genom
vilken mongolhorderna på sin tid strömmat västerut.
Efter att ha vilat ut ett par dagar började jag visitronden hos
administrationens högsta representanter, till antalet icke mindre
än åtta
Guvernören var en liten och mager manchu med spänstig gång
och livliga rörelser. Han hade ett egendomligt sätt att fnysa och
hicka, i synnerhet då man framförde någon av de sedvanliga artig-
heterna. Det måtte väl ha hört till god ton i Peking, där han vuxit
upp. Guvernören berättade skrattande att till honom inrapporterats,
att jag efter att ha hetat Ma-da-han dykt upp i Kuldja under namnet
Ma-nu-ör-hei-mu.
I fantajen, finanschefen, fann jag en angenäm och i europeiska
förhållanden väl insatt mandarin. Han sades vara provinsens argaste
penningutpressare — han hade nämligen en ålderstigen moder!
Därmed var allt sagt, ty vid hennes frånfälle måste han ju lämna
tjänsten på tre år. — Också de övriga mandarinerna voro synnerligen
förekommande och bildade män.
Jag besökte också prins Tsai Lang-Fu-Kuo, en av boxarupprorets
förgrundsfigurer, som förvisats till Urumtsi på livstid. Han hade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
