Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 MANNERHEIM: MINNEN 190606—19908
Utom jamens lermurar ser han ej mycket. Sticker han näsan utanför
dem sker det i en bärstol — är han en lägre mandarin i en tvåhjulig vagn,
kallad »mappa», men alltid omgiven av tjänare i granna dräkter till häst och
till fots. Folkets språk talar han icke och kommer i allmänhet ej i beröring
med andra än sin depraverade omgivning av beger, tolkar, tjänare och
allehanda hantlangare. Hustrun eller hustrurna samt en inspekterande eller
på genomresa stadd mandarin, lika instängd och bevakad som han själv,
är hans enda umgänge år ut och år in. Aldrig en semester eller rekreations-
resa, men avlider hans far eller mor skiljes han från sitt ämbete på tre år
— en i sanning underlig sed, som troligen har sin grund i den stora respekt
kinesen i alla livets skiften hyser för sina föräldrar. Då ämbetsmanna-
posterna köpas med stora pengar för en tid av tre år, varefter en ny summa
fordras för inköp av en befattning, stöter man på korruption snart sagt
överallt. Lönerna äro låga, för lägre poster inga alls, varav följer att kåren
lever på den skyddslösa befolkningen. Ett dylikt system är knappast ägnat
att öka intresset för arbete på lång sikt. Pengar tagas in på alla upptänkliga
sätt, och ges också ut utan att hämta med sig mycket av nöje eller om-
växling. Utom med att kräva in olagliga skatter syssla de flesta mandariner
med affärer i de städer de förvalta. Utgifterna äro ansenliga. En stor
jamen skall underhållas, revisorer stämmas väl, chefer smörjas med årliga
skänker, osv. Återstår att se huru denna ämbetsmannakår med sina inre
slitningar och intriger, sin besticklighet och brist på bildning, skall gå i
land med att modernisera riket.
På detta sätt hade det pågått genom tiderna, vilket utan tvivel
bidragit till många resningar i oaserna vid Sidenvägen. Om den
kamp mot den kinesiska överhögheten, som Kara-shahrts lilla furs-
tendöme fört, vittnade en storslagen fästningsruin söder om den
nuvarande staden.
Målet för nästa etapp var Urumtsi, hela det väldiga Sin-kiangs
administrationscentrum. Vägen dit ledde ånyo över Tien-shan, men
med den skillnaden att färden nu gick över dess lägre centrala
kam. För att undvika den glödande solen i öknarna mellan Kara-
shahr och bergskedjan beslöt jag att rida på natten, då temperaturen
sjönk med någon grad och flugorna ej besvärade. Trots att det mesta
av packningen framforslades på en arba, blevo de av föregående
mödor ansträngda hästarna så medtagna av hettan och foderbristen,
att vi endast långsamt kunde bana oss fram.
Att rida i mörkret hade sina faror. En natt då jag ridit i förväg
med Ismail och Chao, utbröt en storm under vilken vi förlorade
vägen ur sikte. Då min häst vägrade att gå fram, tjudrade vi hästarna
och lade oss att sova på bara marken. I daggryningen funno vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
