Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 MANNERHEIM: MINNEN 1906—19908
Något tröstlösare i den vägen hade jag dittills ej sett, och kallt var
det dessutom. Dock torde även det lilla An-si, där Sidenvägens
norra och södra stråk förenade sig, ha sett bättre tider.
Efter en dags välbehövlig vila gjorde jag en avstickare till oasen
Tun-huang, hundra kilometer åt sydväst. Den påminde i mångt och
mycket om Kashgariets tätast befolkade trakter, om ock befolk-
ningen och byggnadssättet ej voro desamma. Staden med samma
namn vid den lilla floden Su-lo-ho var en livlig ort. Det i Manchuriet
allmänna sättet att omge gårdarna med en flera famnar hög mur, ofta
försedd med fyra hörntorn, ett formligt fästningsverk, förekom också
här. På den motsatta stranden funnos lämningar efter en fästningsmur,
som omslutit ett vidsträckt område. Denna fästning eller stad sades
ha anlagts av kejsar Han Kao-tis ryktbara kavallerigeneral Pan Chao,
vilken i slutet av vår tideräknings första århundrade kuvat alla uppror
i Tarim-oaserna. Imponerande ruiner funnos även väster om Tun-
huang. ;
Under mitt besök i Tun-huang blev jag uppmärksamgjord på
fyndet av en unik dokumentsamling, som något år tidigare upp-
täckts av en kinesisk präst i ett över tusen år gammalt arkiv, gömt
i en klippgång bakom en igenmurad öppning. En undersökning av
fyndet översteg min kompetens och kunde så mycket mindre komma
i fråga, som jag erfor att en fransk vetenskaplig expedition var i
antågande för att taga itu med uppgiften. Det blev emellertid den
engelske forskaren sir Aurel Stein, som kort därpå blev i tillfälle
att såsom den första undersöka »de tusen buddornas grotta» och
genomgå de ovärderliga dokument den innehöll till belysning av
Kinas och Centralasiens historia.
Den 20 november var jag åter i An-si, där vi rastade och läto
hästarna vila ut. Uppehållet kom mig väl till pass och gav mig ett
tillfälle att bringa ordning i mina papper. Stormen och kölden tvungo
mig att arbeta för stängd dörr och att bestå mig lyxen att offra två
ljus av mitt knappa förråd för att mitt på ljusan dag lysa upp mitt kyffe.
Färden gick vidare i köld och blåst, som trängde genom både
päls och filtstövlar. Efter åtta ansträngande dygn längs en igensnöad
väg i en temperatur, som mången gång sjönk tjugu grader under
noll, nådde vi den lilla fästningsstaden Kia-yö-kuan i provinsen
Kan-su. Genom en mäktig ingångsport i den stora kinesiska muren
red jag in i det egentliga Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
