Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 95
Av Stora muren hade jag väntat mig mer än den i verkligheten
visade sig vara: en obetydlig lervall med på bestämda avstånd anlagda
torn, vilken numera knappt ens i kinesernas inbillning kunde tjäna
rikets försvar. Denna framskjutna del av muren hade uppförts omkring
100 år f. Kr., då kineserna slutgiltigt hade besatt de västliga delarna
av provinsen Kan-su. Murens huvudparti, som sträckte sig från havs-
bukten Chi-li öster om Peking till östra Kan-su, daterar sig från år
215 f. Kr., då kejsar Shi Huang-ti, skaparen av det kinesiska kejsar-
dömet, lät förbinda ett antal lokala fästen med varandra. Utbyggd
till den plats där jag nu befann mig, hade muren vuxit till ett 2.400
kilometer långt försvarsverk, som genom århundraden fyllt sin upp-
gift att skydda riket mot de mongoliska ryttarfolkens infall. Ännu
så sent som i början på 1200-talet hade Djingis kan norr om Peking
fått stampa på stället i inemot två år, innan han lyckats forcera muren.
Det berättades att Shi Huang-ti gjort sig så hatad under bygg-
nadstiden, att man efter hans död sett sig föranlåten att resa gravar
för honom på flera ställen, för att göra det svårare för det upp-
bragta folket att skända just den grav, i vilken han vilade.
Sin symboliska betydelse i kinesernas sinne hade muren icke föt-
lorat. Det hette att en känsla av glädje bemäktigade sig den resande
då han genom Kia-yäö-kuans portar trädde innanför muren, och att
han göt ymniga tårar när färden gick i motsatt riktning.
Kort efter det vi passerat ingångsporten i muren hördes afton-
taptots långdragna toner i den stjärnklara vinterkvällen och strax
därpå kanonskotten, som uppmanade hederligt folk att skynda hem.
Efter en stund hörde jag tydligt huru det kinesiska riket låstes till
med fem järnbeslagna portar. Vi sutto alla bakom lås och bom!
Den 1 december anlände vi till distriktsstaden Su-chou halvvägs
mellan Peking och Kuldja. Fågelvägen var avståndet till rikets
huvudstad 1.500 kilometer, men färdvägen var betydligt längre.
Det hette att de kejserliga kurirerna gjorde färden på nio dygn, men
att de ofta ströko med på kuppen — det var folk, som för ett avtalat
pris offrade sitt liv. För att göra deras muskler uthålligare, sades
kurirerna bli snörda. Så lindade lyftes de upp i sadeln, varpå ritten
gick till nästa station, där den snabbaste springaren gjordes i ordning
så snart ljudet av kurirklockan hördes. Då kuriren galopperade in
på sin häst, lyftes han från denna över i sadeln på den väntande, och
så bar det i väg vidare allt vad tygen höllo. Kurirorganisationen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
