Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
på kinesiskt vis uppförda gårdar, vilka gjorde ett fattigt men snyggt
intryck. De flesta av husen voro försedda med en vit flagga, på
vilken böneramsor voro tryckta till skydd mot sjukdomar.
Utearbetet tycktes huvudsakligen vara kvinnornas göra, och om
man besökte en gård fann man vanligen mannen hemma: Det var
han som sysslade med korgflätning och stickning. Korgarbetena voro
grova, och som strumpstickor användes styva grässtrån. Kvinnorna
vävde tyg i långa, smala stycken på ett primitivt vävredskap, som var
uppställt på gården. Dräkterna voro för det mesta förfärdigade av
hemvävt tyg som, även om det var grovt, var av utmärkt kvalitet.
Männen buro antingen en kinesisk huvudbonad eller en mongolisk
filtmössa. För övrigt bestod såväl männens som kvinnornas klädsel
av en lång päls, ombunden med ett skärp i grått, rött eller blått,
samt ett par vida byxor av tyg eller skinn, nedtill sammanhållna med
ett brett band. På fötterna hade man grova strumpor och skodon
av kinesisk typ, ofta försedda med ett skaft av blått tyg. Underkläder
förekommo ej. Kvinnorna buro håret i långa flätor, prydda med en
lång tygremsa med silverbeslag, tätt broderad med koraller, glasbitar
eller stenpärlor. Nedanom denna grannlåt trädde man en rad glän-
sande kopparringar, och grannlåten slutade med en stor metallknopp
med vidhängande tofs, som nästan nådde golvet. I klädväg var det
enda man ägde det man hade på sig, förutom en del lätta sommarplagg.
Födoämnena bestodo huvudsakligen av mjöl och gryn. Ett får
slaktades blott vid högtidliga tillfällen. Dessa sades vara tämligen
glädjelösa tillställningar utan vare sig musik, dans eller sång. Man
försäkrade mig att jöguriska visor ej funnos, och att stammen icke
ägde musikinstrument. Om någon andlig spis kunde man ej tala.
De få lamorna, vilkas skriftspråk var tangutiska, kände icke till något
jöguriskt sådant, och icke heller hade de reda på något om stammens
ursprung och tidigare öden.
I jämförelse med saro-jögurernas by gjorde shera-jögurernas
nomadsamhälle på trehundra tält ett burget intryck. Folket föreföll
att vara både vaknare och gladare än saro-jögurerna. Lamatemplet,
som påminde om det i Tekesdalen, var rymligt och gjorde ett förmö-
get intryck. Stammens hövding, som hette Thumun och innehade
kinesisk ämbetsmannavärdighet, styrde och ställde för sina under-
såtar, satt till doms, fördelade skattebördan, och så vidare. Icke
heller rörande shera-jögurernas ursprung fick jag fram några fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
