Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
åto med pinnar, och om sådana ej funnos till hands, bröto de åt sig
ett par stickor ur ett vedträ och använde dem i stället. Man åt snyggt,
och när måltiden var över slickade man tallrikarna omsorgsfullt.
Sedan boskapen hade blivit inföst intogs aftonmålet. Efter detta
satt man en dryg halvtimme kring elden i tältets mitt, framsägande
böner med halvhög röst. Där shera-jögurerna sutto i halvmörktet,
kvinnorna med hattarna på sned och glittrande flätor, spinnande sin
tråd, männen i skinnmössor och väldiga pälsar, alla mumlande som
det tycktes samma bön, erbjödo de en säregen anblick. Till natten
lade de sig spritt nakna på en utbredd filt med pälsen och ett med ett
tygvar överdraget filttäcke av fårull över sig. Ofta var det blott
pälsen som tjänade dem såsom täcke.
Vid en fest, som hövdingen Thumun anordnade till min ära,
bjöds jag på växelsång utförd med dämpad röst av två kvinnor och
två män. Icke heller shera-jögurerna tycktes ha några egna sånger;
de som sjöngos voro mongoliska, vackra melodier, som för det mesta
slutade med en vemodigt utdragen ton. Under sången ställde sig
paren tätt ihop, blickande in i varandras ögon som om de velat gissa
sig till vilken nästa ton skulle bli. Allt emellanåt räckte en av sång-
erskorna med båda händerna och en artig bugning en kopp varmt
brännvin åt någon av de närvarande. Förvånande var huru nätt de
förde sig i sina klumpiga pälsar och stövlar. Serveringen av köttet
och soppan sköttes förbindligt och elegant av män.
Till tack för Thumuns gästvänlighet skänkte jag honom ett Ber-
dangevär, varvid jag till min häpnåd konstaterade att han ej hade en
aning om huru ett skjutvapen skulle hanteras. Av villebråd fanns
ju knappast någonting, och jakt förekom därför sällan. Gamar såg
man däremot i mängd. När jag en dag sköt en sådan, bad man att jag
ej skulle föra den under tak. Det framgick att gamarna voro shera-
jögurernas dödgrävare och att man lade ut liken i bergen, över-
lämnande dem åt dessa rovfåglar. Om kroppen hade blivit uppäten
inom tre dagar, utgjorde detta ett bevis på att den avlidne hade varit
en god människa.
Efter att ha utfört antropologiska mätningar och gjort anteck-
ningar om shera-jögurernas språk, seder och religiösa föreställ-
ningar, skildes jag med vad man kunde kalla saknad från den vänliga
nomadhövdingen och hans naturbarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
