Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 101
Från Kan-chou gick färden till Liang-chou längs den stora kara-
vanvägen, som i sitt mångenstädes usla skick knappast förtjänade
denna benämning. Till höger om vägen reste sig Nan-shans snö-
täckta kedja, till vänster utbredde sig Gobiöknen, och ofta löpte
Stora muren helt nära vägen. Den öppna terrängen bjöd intet skydd
för den ihållande ökenvinden.
I Liang-chou, som var säte för en ansenlig garnison, anordnades
mig till ära en parad och målskjutningar. Uppvisningen tydde dock
knappast på att reformarbetet hade bedrivits med någon nämn-
värd energi.
En bekantskap värd att göra var den katolske biskopen i norra
Kan-su, monseigneur Otto, som var vetenskapligt intresserad och lät
mig taga del av sina kartografiska anteckningar över provinsens
kommunikationer. Både han själv och hans missionärer buro kinesisk
dräkt med stångpiska och svart kalott — en egendomlig ram kring
europeiska ansikten. Såvitt jag påminner mig rätt voro de alla belgier.
Vägen från Liang-chou till provinshuvudstaden Lan-chou, säte
för vicekonungen av Kan-su och Sin-kiang, förde oss närmare bergen
och in i odlade dalgångar. På kilometerlånga sträckor följde den
djupa, ravinartade sänkor, ofta så smala att arbans axel skrapade i
jordväggen. De många krökarna hindrade sikten, men lyckligtvis
förekom just ingen trafik. Blott ställvis var vägen så bred att två arbor
nätt och jämnt kunde passera varandra. De få åkdon vi mötte kördes
under högljutt hojtande för att mötande resenärer skulle invänta dem
vid »växeln». Det föreföll över huvud obegripligt att denna väg i
århundraden hade svarat för förbindelsen med rikets västliga delar.
Den 29 januari 1908 fingo vi sikte på den breda Huang-ho, eller
Gula floden, vid vars strand Lan-chou skymtade. Att vi närmade oss
en storstad märktes på livet och rörelsen på stränderna. Pontonbron
var under reparation, och färjor med ett myller av i svart och blått
klädda människor trafikerade floden. Med en av dem togo också
vi oss över.
Det var ett nöje att rida in genom den mäktiga stadsporten, höra
hovarnas klapprande mot de med väldiga stenplattor belagda gatorna
och åter bana sig fram genom en av människor och fordon vimlande
basar. Fyra mörka krypin i en seraj invid den västra stadsporten var
det bästa logi vi kunde komma över. Hästarna däremot fingo repa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
