Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 103
Festandet och musicerandet avslutades med en ståtlig illumina-
tion och militärfest. Husen och gatorna voro nästan täckta av kulörta
lyktor, och då dessa tändes kom hela staden på benen. Nu skulle
också kvinnorna ut, från mandarinernas gemåler till de fattigaste.
De som ej hade råd att åka, struttade omkring på sina stympade fötter.
Sköna kvinnor, som i vardagslag aldrig rörde sig ute, kunde man i
lyktskenet få en skymt av där de sutto med benen i kors halvt dolda
under vagnens kur.
Den militära festen hade sparats till sist. Den försiggick på ett
fält utanför staden, och dit strömmade alla som blott orkade gå.
Ett tåg av vagnar förde stadens nöjeslystna skönheter till festplatsen,
och folket bjöds på karnevalsartade förlustelser.:
Därpå marscherade garnisonen upp. I sina svarta turbanartade
huvuddukar och dräkter med röda bokstäver på bröstet samt med
gula pappersblommor på bajonetterna, togo sig soldaterna helt
festliga ut. In på fältet tågade bataljon efter bataljon »lu-kän»-
trupper, kring vilkas kommendörer granna fanor svajade. Efter dessa
kommo gamla »chäöping»-enheter i sina egendomliga, med för-
kläde försedda uniformer. Då och då utstöttes några monotona toner
i långa trumpeter. Eftertruppen bildades av två kavalleritroppar med
många brokiga fanor och var sin ryttare i spetsen, iförd en i solen
gnistrande antik rustning. När vicekonungens ankomst förkunnades
i trumpet, skyldrade trupperna gevär, och fram mellan leden gled en
bärstol med vicekonungens av Kan-su historiska rustning, följd av
menighetens hänförda blickar. Någon vicekonung såg jag ej till —
hedersbetygelsen och entusiasmen gällde den gamla rustningen!
Med denna militära fest nådde nyårsfirandet sin höjdpunkt och
tillika sitt slut. Följande dag återtog staden sin vardagsprägel.
Så snart festligheterna voro över blev jag mottagen av vice-
konungen Shen. Etiketten var densamma jag redan vant mig vid,
vilket även gäller samtalet, som påminde om dem jag fört med
vilken anspråkslös mandarin som helst i någon bortglömd vrå av
det stora riket. Trots att Shen i yngre dagar hade varit anställd vid
kinesiska legationen i Petersburg, tycktes han ej kunna frigöra sig från
de stereotypa fraser, som voro på alla ämbetsmäns läppar.
Av Shens närmaste män var Pen, dao-tai’en, den intressantaste.
Efter många års tjänstgöring i Mukden före och under rysk-japanska
kriget kände han såväl ryssar som japaner och hade lärt sig uppskatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
