Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN TTT
gamla lamor, mumlande böner och tummande sina radband, kretsade
runt templet. De utmärglade gestalterna, insvepta i sina togor,
sågo ut som skuggor, sända att bevaka ingången till det allra heligaste.
Ett försök att komma in i ett annat tempel misslyckades även det.
I hopp om att trötta ut de nyfikna irrade vi omkring från den ena
bakgatan till den andra. Vid ett upprepat försök möttes vi åter av en
stängd dörr, samtidigt som två stenar kommo vinande bakifrån.
Vi korsade nu ett torg just som gudstjänsten var över i de omgivande
templen. Som myror kommo rödklädda lamor från alla håll, och
återigen hälsades jag med visslingar och stenar. Jag lyckades dock
bese ett av templen vid torget, men då vi stego ut hade lamahopen
ej skingrats, och vandringen fortsattes med denna hack i häl efter
oss. Vägvisaren blev allt oroligare och frågade mig plötsligt, om jag
önskade göra ett svarsbesök hos en hög lama, som hade uppvaktat
mig föregående dag. Som av en händelse befunno vi oss utanför hans
dörr. Innan jag hunnit besvara frågan hade vägvisaren öppnat och
slagit igen porten, som han bommade till.
I ett stort och ljust, ovanligt snyggt tum välkomnades jag av
värden på stället, en av klostrets trettio »heliga» lamor, och inbjöds
att taga plats vid ett långbord, kring vilket en mängd klosterbröder
bänkade sig. Värden tronade ensam vid ett litet bord på en upphöj-
ning vid fondväggen, vilket ej hindrade honom att taga del i det liv-
liga samtalet. Efter måltiden tog jag tillfället i akt för att protestera
mot den behandling jag rönt, men då min värd i sitt genmäle var lika
undvikande och artig som hela hans lilla person, blev jag förargad
och lät säga att jag ämnade rida ifrån gegenen och hela klostret.
När jag steg ut på torget var det tomt, och från denna stund var
all antagonism i form av stenkastning och annan förföljelse som bort-
blåst.
Följande dag, den 28 mars, bröt jag upp med en känsla av att trots
allt ha fått en viss inblick i Labrang. Därtill kom tillfredsställelsen
över att ha lyckats inköpa en del intressanta tibetanska föremål.
Slutmålet för nästa etapp var Si-an-fu, huvudstaden i provinsen
Shen-si. I stället för att välja det stora stråket över Lan-chou tog jag
en mindre väg över städerna Tao-chou, Min-chou, Ning-yuan, Tsin-
chou och Cheng-nang, en färd på inemot sjuhundra kilometer.
Den första dagsmarschen förde oss till en tangutby, där jag beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
