Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
Enligt gamla kinesiska annaler hade i Han-dynastins dagar, då
Si-an-fu var rikets huvudstad, utvecklats större pomp och ståt än
vid något annat hov. En kinesisk upptecknare av förhållandena i
dag skulle utan tvivel på sitt blomsterspråk som höjden av lyx be-
skriva mandarinernas ämbetsvåningar med deras spatiösa gårdar
och pelargångar, utflykterna med eskorten av rödklädda hejdukar
bärande maktens insignier, och templen med deras kolossala förgyllda
beläten, utan att framtidens läsare anade att palatsen mestadels voro
enkla lerhus, hejdukarna i lumpor höljda trashankar, och gatorna
ett stinkande hav av smuts och damm.
Ett minnesmärke från Si-an-fus glansperiod var en mängd grav-
högar på ett vidsträckt fält utanför staden. Bland gravarna efter
forna kejsare funnos flera av imponerande mått. De övriga inneslöto
stoftet av deras gemåler, prinsar, konkubiner, eunucker och andra.
Bland sevärdheterna må nämnas det kejserliga palatset, så kallat
emedan kejsarinnan Tsi Hi år 1900 hade tagit sin tillflykt dit undan de
utländska trupper som utsänts för att kuva boxarupproret. Palatset
var vicekonungens förutvarande jamen och hade knappast något
annat vackert att bjuda på än trädgården. Efter kejsarinnans avfärd
förseglades gemaken och allt lämnades orött.
Dunganerna i Si-an-fu voro många och den mohammedanska
stadsdelen var betydande, med vackra moskéer vilka här voro upp-
förda i kinesisk, ej islamitisk stil.
Vid mitt uppbrott den 13 maj tog jag vägen över byn Tung Yiuan-
fang för att avlägga ett besök i franciskanernas missionsstation. Såväl
katedralen som de olika inrättningarna voro imponerande, icke minst
nunnornas sjukhus och skolor. Om grymheterna och missionärernas
lidanden under boxarupproret berättades upprörande detaljer.
Etappens mål var huvudstaden i provinsen Ho-nan, det femhundra
kilometer längre österut belägna Kai-feng. Vädret var vackert. På
långa sträckor hade vägen skurit sig så djupt in i den mjuka lössjor-
den att man ingenting såg av landskapet. Trafiken rörde upp moln
av damm, som förblevo hängande i luften och svepte in vägen i ett
gult töcken. Vägkanterna närmast Si-an-fu voro kantade med tiggare,
som sittande på knä i dammet eller springande och hojtande bakom
en bådo om en allmosa. Ett annat slag av bettleri utövades av de vid
vägen bosatta prästmunkarna. Med ett slag på en upphängd klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
