Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 115
eller metallskiva ryckte de den annalkande resenären ur hans dröm-
mar, varefter de skyndade fram med sin tiggarbricka.
Efter tre dagsmarscher stod jag vid foten av berget Huan-shan,
därifrån jag tog mig upp till templet Nan-feng på dess topp, för
första gången sittande i en bärstol — här en enkel trästol mellan
två störar. Åt öster, söder och väster sträckte sig oöverskådliga
bergmassor, och från norr flöt den mäktiga Huang-ho i två armar,
görande en tvär krök åt öster efter att ha upptagit Wei-hos vatten.
På andra sidan floddalen sågos de kullriga bergen i Shan-si, och i norr
och nordväst utbredde sig en vid slätt. I fullmånens sken var tavlan
av sällsynt skönhet, men dock ett intet mot sceneriet i gryningen, då
solens gyllene skiva långsamt höjde sig bakom de i ett lätt dis in-
höljda bergen, som skiftade i grått och djupgrönt.
Från Tung-kuan skickade jag Lukanin, som lärt sig tala kinesiska
helt bra, med hästarna och det mesta av packningen i förväg till
huvudstaden i provinsen Shan-si, Tai-yäan. I en vagn för min egen
räkning och en lätt kärra för kocken och tolken tog jag vägen över
staden Ho-nan till Chen-chou vid järnvägslinjen Han-kou—Peking,
därifrån en bibana ledde till Kai-feng.
Ho-nan, även det en gång rikets huvudstad, är känt för sina ur-
åldriga tempelgrottor. Med sina tusende sittande och stående sten-
buddor, inhuggna i klippväggen, voro grottorna verkligen en sevärd-
het. I ett par av grottorna voro väggarna dekorerade med en liten
buddabild i hundratals upplagor. Vilket otroligt arbete hade icke
nedlagts på dessa tempelprydnader!
Då jag den 29 maj närmade mig Chen-chou hörde jag ett lokomo-
tivs vissling, som rent av lät som musik i mina öron. Kort därpå
nådde jag järnvägslinjen och stationen. Mylltet av kakiklädda sol-
dater, kineser som rådbråkade franska, iförda ett och annat euro-
peiskt plagg, skrangliga ricksjor med mera utvisade att jag nu befann
mig i »civiliserade» trakter. Bekvämt tillbakalutad i en järnvägs-
vagn avverkade jag resten av sträckan till Kai-feng på ett par timmar.
Vid ett tågs ankomst till en kinesisk station gick det livligt till.
Värdshusens utsända och bärarna trängde sig inpå vagnarna i en tät
hop, utkämpande en formlig kamp om resenärerna, till en mängd
sysslolösa åskådares synbara förnöjelse. Samma spektakel upprepades
utanför stationen, där kör- och dragsvenner kring långa rader av
vagnar och ricksjor begynte ett vilt skrikande och fäktande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
