Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
Kai-feng gjorde ett snyggt intryck med sina makadamiserade gator
kantade med välförsedda butiker. Av dess 200.000 invånare sades
70.000 vara tvättäkta mohammedaner, vilket var förvånande i an-
seende till huru långt staden låg från den mohammedanska världen.
Blott ett fåtal av stadens tidigare talrika judiska befolkning återstod
— judarna hade i kineserna mött en starkare ras och voro på väg att
uppgå i den.
I reformväg hade en hel del åstadkommits. Militären i Ho-nan
tycktes bättre organiserad och ställd på en annan fot än i de provinser
jag tidigare genomkorsat, vartill kom att anmärkningsvärda resultat
uppnåtts även på undervisningens område. Också opiummissbruket
bekämpades effektivt. Sålunda hade odlingarna minskats med en
tredjedel, antalet butiker med rätt att försälja giftet hade starkt be-
gränsats, ej heller såg man pipor och andra tillbehör utställda. Åt
ämbetsmännen hade just givits en frist på två månader, vid vars
utgång de hade att välja mellan sitt ämbete och opiumpipan. I Kai-
feng hade till och med en kureringsanstalt för opiumrökare inrättats.
Av sevärdheterna må nämnas de numera övergivna examenshal-
larna, vilka bildade långa parallellt löpande rader av skjulartade
byggnader med »bås» för icke mindre än 10.000 examinander. Dylika
hallar funnos i varje provins och daterade sig från den icke alltför
avlägsna tid, då skolor saknats och förvärvet av en grad, som er-
fordrades för inträde på ämbetsmannabanan, fått lov att föregås av
förhör inför en examinator. Huru högt en lärd grad skattades fram-
går av att om en son tagit en sådan, ville fadern ej gärna vara sämre.
Också var det en hederssak att vinna en lärd grad innan man lämnade
denna värld.
Den 5 juni reste jag från Kai-feng, bytte tåg i Chen-chou och
befann mig lyckligt och väl, men i olidlig hetta, på tåget Han-kou—
Peking. Det mest anmärkningsvärda under resan var överfarten på
den tre kilometer långa järnvägsbron över Huang-ho. Vattenståndet
var nu lågt, men det påstods växla så snabbt att en halvtimme stun-
dom förslog till att förvandla floden till ett svallande hav. Åtskilliga
djonker sades årligen bli krossade mot bropelarna och plundrade
av på lur liggande rövare.
Det var lätt att föreställa sig vilka enorma vattenmassor den breda
Huang-ho kunde kasta mot havet mellan de, som det föreföll, svaga
fördämningarna. Vid högvatten flyter floden flera meter ovanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
