Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
Den 20 juni bröt jag upp, åter till häst, med klosterstaden Utai-
shan ett par hundra kilometer åt nordost såsom närmaste mål. Staden
lockade mig i sin egenskap av mongolernas heliga ort, dit den lands-
flyktige Dalai lama hade flyttat från Mongoliet sedan han sett sig
tvungen att inleda förhandlingar med kinesiska regeringen. År
1907 hade nämligen Ryssland och England erkänt Kinas överhög-
het över Tibet, som förklarats ligga utanför deras egen intressesfär.
Efter fem dagars ritt blickade jag upp mot klostret. Över de
omgivande husen reste sig en lummig kulle, på vars krön en grupp
tempelbyggnader med breda stentrappor stucko fram ur lövverket.
Tegeltaken blänkte i guldgult och turkosblått då solen plötsligt bröt
fram ur molnen — en mäktig syn, som jag ej glömmer! Kort därpå
var jag inne i klosterstaden.
Vid ett besök hos en av Dalai lamas närmaste män för att anhålla
om audiens hos hans helighet, fick jag klart för mig att dennes före-
havanden noga följdes av de kinesiska myndigheterna. Vid foten
av den långa stentrappa, som ledde upp till den yttre tempelgården,
stodo två kinesiska skiltvakter, och på var sin sida om ingången en
tibetansk. Tillträdet till klostret sades vara bevakat av en kordong
soldater, vilken jag, om så var, ej lagt märke till. Att döma av att en
tjänsteman, som rådbråkade engelska, av myndigheterna hade sänts till
klostret för att skugga mig, tycktes mitt besök ha väckt misstankar.
Tempelstilen i Utai-shan skiljer sig såtillvida från den i Labrang,
som den är helt kinesisk med undantag av några suburgantorn!.
Också saknas här de genom två eller tre våningar gående stora
tempelsalar med rader av bronskolosser, som finnas i Labrang.
På ankomstdagens kväll var jag närvarande vid mässan i det
tempel, i vilket jag och ett tiotal burjater inkvarterats. Blott en enda
gulklädd lama officierade med händerna för bröstet, knäppta till
bön. Ett tiotal musikanter bildade spaljé, utrustade med korta
klarinetter, mässingstallrikar och en del ytterst egendomliga in-
strument — stora urholkade träklot, målade i rött och guld och med
en urgröpning liknande en vidunderlig mun, andra i form av en
knippa smala rör av olika längd, försedda med hål på sidorna och ett
munstycke som liknade trumpetens. Musiken var enformig, men ej
oangenäm som den kinesiska ofta är, och på långt håll kunde man ha
1 Koniskt uppmurade minnesmärken, innehållande reliker eller uppresta till åminnelse
av någon kyrklig händelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
