Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 123
Dalai lama skulle mycket riktigt ännu samma år återtaga sin makt-
ställning i Tibet, efter att därförinnan ha svurit kineserna trohet.
Det skulle emellertid ej dröja länge förrän en ny brytning inträffade
mellan Mittens rike och vasallen i Lhasa. Denna gång blev det kine-
serna som marscherade in i Tibet, och år 1910 fick Dalai lama
återigen lov att fly, nu till Indien. Men även därifrån skulle han
återvända. Begagnande sig av den kinesiska revolutionen och
manchudynastins fall, förklarade han Tibet oavhängigt år 1912.
Senare skulle Dalai lama öppna fientligheter mot kineserna, vilka vid
en fredsuppgörelse år 1933 avträdde stora områden med tibetansk
befolkning till Tibet. Inte för intet hade Dalai lama gjort intryck
av att vara en stark och självständig personlighet!
Från Utai-shan gick färden i nordvästlig riktning till staden So-
ping, som låg på andra sidan Stora muren. Denna var här kraftigare
än vid Kia-yö-kuan, men rätt förfallen. Följande mål var staden
Kuei-hua vid gränsen till Mongoliet, ett betydande handels- och
kommunikationscentrum med mongolisk befolkning. Tvåårsdagen
av min avfärd från Petersburg inföll här.
Från Kuei-hua gick ritten åter mot öster och genom Stora muren
till staden Ta-tung, dit jag anlände den 14 juli. På orten fanns en
svensk missionsstation, vars föreståndare Edvard Larsson vänligt
inbjöd mig att taga in hos honom. Ta-tung var berömt för sina sköna
kvinnor, vilka voro en lönande expottartikel. Mången mandarin
och rik kines reste dit för att köpa sig en hustru. Ryktet visade sig
ha talat sant, ty på gatorna såg man en hel del både eleganta och
nätta små kvinnor strutta omkring med en väktarinna i följe, stolta
över sina miniatyrfötter, dräktens färger och de konstfärdiga hår-
uppsättningarna.
På eländiga vägar fortsatte jag till Kalgan, dit jag anlände den
20 juli 1908. Kalgan var slutpunkten för min ritt. Nu återstod endast
att taga tåget till Peking för att fullborda den utstakade etappen.
Framkommen till Peking tog jag med en känsla av obeskrivligt
välbehag in på Hötel des Wagons-lits. Hotellet fyllde rätt stora
anspråk på komfort, men underligt nog saknades badkar. I stället för
sådana användes jättestora krukor, som jag hade gjort bekantskap
med i Manchuriet, och i vilka kineserna under vintermånaderna
bevarade något slags sojapreparat. För att komma in i krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
