Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
tolkas. Det blev dock nekande, under hänvisning till att jag tyvärr
icke varit i tillfälle att uppvakta kejsaren före min avresa. På en vink
av Dalai lama frambars nu ett stycke vackert vitt siden med invävda
tibetanska bokstäver, som han bad mig överlämna åt tsaren. På min
fråga om hans helighet önskade få någon muntlig hälsning framförd
med gåvan, svarade han med att höra sig för efter min titel, och då han
fått veta att jag var baron och att jag skulle lämna klostret följande
dag, bad han mig uppskjuta avfärden — under morgondagen skulle
han måhända be mig om en tjänst.
Dalai lama sade sig ha det bra i Utai-shan, om ock hans hjärta var
i Tibet. Många tibetaner som besökte klostret hade uppmanat honom
att återvända till Lhasa, vilket han kanske skulle göra. Härtill fram-
höll jag att det ryska folkets odelade sympati varit hos honom då han
sett sig tvungen att lämna sitt land, och att denna sympati ej avtagit
med åren. Dalai lama åhörde mina älskvärdheter med oförställd
tillfredsställelse. Svårigheten i att föra samtalet på ryska, kinesiska
och tibetanska, genom två okunniga tolkar, höll det inom tämligen
snäva gränser.
Vid audiensens slut bad jag att få demonstrera en browning-
pistol, som jag överlämnade såsom gåva. Dalai lama skrattade så
tänderna lyste då jag visade honom huru sju patroner sattes in på en
gång. Gåvan var enkel, framhöll jag, beklagande att ej ha med mig
en värdigare, men efter min långa färd var vapen det enda som fanns
kvar. Och tiderna voro ju sådana, att också en helig man stundom
kunde vara mera betjänt av en pistol än av en bönekvarn!
Dalai lama gjorde intryck av att vara en livlig och intelligent
person, utrustad med betydande själs- och kroppskrafter. Att hans
sympati för Kina var måttlig märktes på iscensättningen vid mot-
tagningen. Bland annat lät han två gånger se efter om lyssnare funnos
bakom dörrförhänget. Minst av allt föreföll Dalai lama att vara en
person, som fogat sig i att spela den roll kinesiska regeringen önskade.
Följande dag sände Dalai lama mig en vit hatak, tolv famnar av
ett smalt, rödbrunt tibetanskt kläde och fem knippor rökelsepinnar.
Samtidigt lät han meddela att han ej kunnat avsluta det brev han
haft för avsikt att be mig medtaga — en del uppgifter han väntat
på hade uteblivit. Storlaman hade tydligen kommit på andra tankar.
Men han skulle mottaga mig i Lhasa om jag gjorde en ny expedi-
tion till Asien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
