Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det mest kritiska läget uppstod på min vänstra flygel, där en av
general Krymov kommenderad kosackdivision bildade länken mellan
Gruppen Wrancza och den rumänska III Armékåren och försvarade
mittpartiet av bergskammen Magura med dess 1.001 meter höga topp.
Från berget kunde man i öster se Focsani och den omgivande slätten,
som sträckte sig så långt ögat nådde. Natten till den 3 januari 1917
ingick ett alarmbud. Man hade förgäves sökt förbindelse med
Krymovs fältvakter — generalen och hans division hade försvunnit
utan att varsko sina grannar! Varken jag eller den rumänska
kårchefen hade styrkor till övers för att fylla luckan, och tyskarna voro
ej sena att besätta Krymovs sektor och öppna mot Focsani, som
general Avarescu och hans stab måste lämna. När man efter några
dagar fått ihop trupper för ett motanfall var bergskammen så starkt
besatt att mycket större krafter hade behövts för att återtaga den.
Någon vecka senare skulle jag få förklaringen till Krymovs
besynnerliga tilltag. I hans uppbrottsorder ingick följande passus: »Då
jag förlorat allt förtroende för rumänska armén, har jag beslutit
föra divisionen till närmaste ryska armékår och anmäla mig där.»
Ett i sanning lika enkelt som häpnadsväckande sätt att klara en
brydsam situation! Det är svårt att förstå huru general Krymov,
som åtnjöt gott anseende, så grovt kunde bryta mot krigets lagar,
så mycket mer som han genom att försvinna utan varning
omöjliggjorde ett reparerande av den skada han åstadkommit. En sådan
förseelse fick denne generalstabsofficer begå utan påföljder.
Sedan Gruppen Wrancza i en månads tid spärrat tillträdet till
Focsani och Seretdalen, upplöstes den för vila och komplettering.
För 12. Kavalleridivisionens del lydde ordern att rida till Bessarabien
med dess välfyllda lador, närmare bestämt till staden Kisjinevs
närmaste grannskap. Det var icke utan saknad jag lämnade det spännande
befälet i de siebenbürgska alperna.
Vid min avskedsuppvaktning hos general Avarescu uttalade denne
sitt erkännande av Gruppen Wranczas uthållighet och uppmanade
mig att hemställa om att 12. Kavalleridivisionen finge kvarstå i
hans armé. Härtill kunde jag endast säga att detta icke var kutym i
den kejserliga armén.
Det yttre tecknet på rumänsk erkänsla fick jag först långt senare
mottaga i form av Mikael den Djärves tapperhetskors av III klass.
Dröjsmålet berodde synbarligen på att jag två gånger vägrat låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
