Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvenne av mina rumänska divisionschefer, vilka konung Ferdinand
kallat till sig, lämna sin post under pågående operation.
I staden Byrlat, där divisionen övernattade, anmälde jag mig hos
general Ragozà, kommendör för den ryska 4. Armén, som försvarade
området mellan Donaus bifloder Seret och Prut. Generalen, som
var en ansedd befälhavare, kallades »Krigsguden» på grund av
sina buskiga ögonbryn och sitt vilt växande skägg, vilka verkligen
gåvo honom ett martialiskt utseende.
Jag mottogs av en ung, starkt haltande ordonnansofficer, som det
gjorde mig ont att se. På min fråga i vilken drabbning han sårats,
sade han sig än så länge icke ha deltagit i någon strid. Han hade
nyligen kommit från Moskva med tåg, i vilket han på sträckan
Kisjinev—Byrlat i en förstaklasskupé förfrusit sitt ben. — Också jag
hade erfarenheter av den i dessa sydliga trakter anmärkningsvärt skarpa
kölden och rikliga snömängden under denna krigsvinter. Under ritten
från bergen till Byrlat voro snöhindren så svåra, att mitt artilleri en
kväll körde fast och kunde dragas loss först följande morgon.
General Ragozà bad mig stanna kvar till middag. Till min
förvåning vände sig generalen i sin rumänska förbindelseofficers
närvaro till mig med några kränkande uttalanden om den rumänska
armén. Härtill kunde jag ej annat svara än att en månads strider i
bergen, under vilken tid icke mindre än fem större rumänska
förband underställts mig, gett mig intrycket att de rumänska trupperna
voro hårt medtagna och otillräckligt utrustade, men att deras
stridsvärde varierade. På min högra flygel hade jag haft en av överste
Sturdza förd brigad, och om honom kunde jag säga att jag önskat att
alla mina befälhavare hade varit lika goda taktiker och lika oförvägna.
Jag nämnde även att två tyska skvadroner under en drabbning
trängt igenom ett av en rumänsk kavalleribrigad försvarat avsnitt
och avskurit mig från min stab. Alla mina trupper i denna riktning
voro invecklade i strid, och det gällde att skaffa fram reserver.
Telefonförbindelse med min stab hade jag icke, och den enda vägen —
i en djup flodbädd med branta bergväggar — låg under eld. I denna
situation smög sig en halt rumänsk officer i spetsen för en avsutten
halvskvadron fram mot tyskarna, dragande till sig deras eld så länge
det tog mig och två ordonnansofficerare att mitt för näsan på fienden
galoppera förbi. Den rumänska officerens ingripande var något av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
