Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stämningen i Petersburg var starkt i nedan. Icke blott
regeringen, utan även tsaren kritiserades öppet. Tilltagande krigströtthet,
ekonomiskt kaos och transportväsendets förfall satte sin prägel på det
dagliga livet. Skiljemynt blevo allt sällsyntare. Under de senaste
veckornas fruktansvärda köld hade över tusen lokomotivpannor
frusit, och då härtill kommo svåra snöstormar hade allvarliga
stockningar uppstått, som sades ha satt flera tiotusental godsvagnar ur
trafik. Detta betydde akut bröd- och bränslebrist i huvudstaden och
andra större städer.
Vid fronten hade det givetvis varit omöjligt att följa med den
inrikespolitiska utvecklingen, och det var därför många intressanta
nyheter jag fick höra under de få dagar jag tillbragte i huvudstaden.
I den i november 1916 sammankallade duman hade revolutionära tal
hållits, och ett totalt omkast hade på den senaste tiden ägt rum också
inom högergrupperna, bland vilka regeringen förlorat de flesta av
sina anhängare. Vid årsskiftet hade dumans sessioner ajournerats
till slutet av januari 1917, därpå ytterligare med en månad. Ett
allvarligt memento var att även det strängt konservativa riksrådet —
Rysslands överhus — som förgäves påyrkat bildandet av en
parlamentarisk regering, numera sällat sig till oppositionen. Nytt var även
att regeringen för första gången tillkännagivit, att man kommit en
revolutionär organisation på spåren och att många häktningar
företagits. Det låg oro i luften när jag den 25 februari, två dagar innan
duman skulle sammanträda, avreste till Finland.
Den upprörda stämningen hade icke nått Helsingfors, och också
jag kom en smula bort från den. Vid en av forna kadettkamrater
föranstaltad middag sammanträffade jag med flera före detta
officerare och gamla vänner. Samtalet rörde sig om krigets gång och de
operationer jag deltagit i, vilka jag beskrev med ledning av en karta
över Galizien och Volynien som jag tagit med. Men icke ett ord
blev nämnt om att inemot tvåtusen finska frivilliga sedan två år
övades i vapnens bruk på kontinenten för att inträda i den armé,
som vid en motsedd rysk revolution skulle frigöra Finland. Föga
anade jag att några av mina bordskamrater om knappt ett år skulle
bilda kärnan i det högkvarter, jag såsom överbefälhavare skulle
improvisera för skapandet av denna drömda armé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
