Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade soldater utposterats, i övrigt syntes ej en själ. Under kvällen
hade revolutionens första dyningar nått stadens centrala delar och
garnisonen hade utkallats. Vid en sammanstötning med
demonstranter på Nevskij Prospekt sades flera tiotal av dem ha mistat livet.
I hotellrestaurangen träffade jag min vän Emanuel Nobel,
Nobelkoncernens chef, som föreslog att vi skulle promenera till en
närbelägen klubb, där dumans medlemmar brukade samlas.
Framkomna dit kunde vi konstatera att det ej hängde ett enda överplagg i
klubbens vestibul, och en sömnig vaktmästare förklarade att ingen
på hela kvällen besökt klubben. Vi vände om, och då vi vandrade
gatan fram utpekade min vän ett av koncernen nyligen inköpt hus,
i vilket kontoret var inrymt.
Följande morgon kunde jag både se och höra att gatan utanför
hotellet var full av folk. Larmande hopar drogo förbi med röda
armbindlar och flaggor, tydligen upptända av revolutionär yra och
färdiga att kasta sig över varje tänkbar motståndare. Vid ingången
till hotellet stod en klunga beväpnade civila och några soldater.
Plötsligt hade någon fått syn på mig där jag stod i fönstret och fäste
under ivriga gester de omgivandes uppmärksamhet på min
uniformklädda person. Några ögonblick senare stack den gamla hederliga
portieren in huvudet i dörren till mitt rum, frustande efter sin
språngmarsch till fjärde våningen, och fick fram några upprörda ord om att
det var revolution: de upproriska voro i färd med att anhålla
officerare, och man hade frågat efter mitt rum.
Ingen tid att förlora följaktligen! Jag kastade på mig min päls,
som saknade gradbeteckningar, slet av sporrarna och tryckte min
»papácha», den av både civila och militärer använda höga
pälsmössan, på huvudet. För att undvika en sammanstötning i
huvudtrappan eller entréhallen beslöt jag anlita reservutgången. På vägen
ned genom hotellet sökte jag upp min ordonnansofficer för att
alarmera honom och lämna besked om att jag skulle försöka
telefonera till honom under dagens lopp.
Varken vakter eller pöbel syntes till vid sidoutgången, och
utkommen på gatan tog jag samma väg som jag gått på natten
tillsammans med Emanuel Nobel. Utanför det nobelska huset fick jag
ingivelsen att göra honom ett besök för att från hans kontor försöka
skaffa mig någon orientering i vad som stod på.
Det framgick att revolutionen var i full gång och grep alltmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
