Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring sig. Myndigheterna tycktes stå maktlösa. De flesta av
trupperna hade övergått till de upproriska, fängelserna hade stormats
och tusentals förbrytare jämte politiska fångar lössläppts. Pöbeln
hade gått till attack mot polisstationerna, vilka den plundrat och satt
i brand. Många regeringsbyggnader stodo i lågor.
Kvarteret hörde minst av alla till de säkra, och jag lät övertala
mig att tillsammans med Nobel och en fransman från hans kontor gå
över till Nobels privatbostad på andra sidan Nevan. Promenaden
höll dock på att sluta illa. På väg mot bron stannade vi vid en
nedbränd polisstation för att läsa en kungörelse. Orden »det där är
ju en förklädd officer», uttalade bakom oss, gav oss anledning att
vandra vidare som om ingenting hänt. Ute på bron lade någon en
hand på min axel och anropade en mötande soldatpatrull, som ivrigt
uppmanades att undersöka våra papper. Fransmannen var den
kvickaste med att taga fram sitt pass. Det tog några minuter att
studera det, vilket gav oss andra ett välkommet andrum. Sedan passet
befunnits vara i ordning tog Nobel till orda och framhöll att han
var svensk medborgare: hans pass var hemma, i huset på andra sidan
bron, och soldaterna kunde följa med dit för att kontrollera det.
Mannen som anropat patrullen vände sig till mig:
— Än ni då, var är era papper?
Jag förklarade att jag kommit från Finland samma dag och hade
dem i mitt resgods på Finska järnvägsstationen. Såsom han själv
kunde se, stodo inga åkdon att få. Jag föreslog nu i min tur att
soldaterna skulle följa mig till stationen, där de av mina papper kunde
se att jag var finsk medborgare.
Patrulledaren, som tycktes vara otålig och ha bråttom, fann att
saken var klar och att det ingenting var att bråka om, och därvid
blev det. Vi styrde nu stegen till Nobels bostad, där jag blev
omhändertagen på bästa sätt.
Med tanke på att oroligheter kunde befaras uppstå också i de
nobelska fabrikerna, vilka lågo i samma komplex som bostadshuset,
och att familjen lätt kunde bli utsatt för trakasserier om den hade
en general inneboende hos sig, beslöt jag att flytta över till en före
detta finsk officer, löjtnant Selin, som bodde i närheten. Denne,
som etablerat sig som affärsman i Petersburg, hade vid ett
sammanträffande i Helsingfors bett mig taga in hos honom om
svårigheter yppade sig att komma över hotellrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
